Besökaren

Brev till herr Zaremba

2008-02-18T17:20:00.005+01:00

De senaste dagarna har DN publicerat en alldeles utmärkt artikelserie av Maciej Zaremba: "Först kränkt vinner": Läsning rekommenderas här och här. Själv drog jag mig då till minnes några i denna blogg opublicerade äventyr från i våras och skrev förljande brev till artikelförfattaren:

"Med nöje och fasa i någon sorts emulsion har jag läst de två första delarna av artikelserien "Först kränkt vinner". Jag kan därvid inte låta bli att dela med mig av (några av) mina egna erfarenheter i ämnet. Jag är jurist, utbildad i Uppsala, men läste, för att få bättre poäng inför antagning till tingsmeriteringen, 40 p kriminologi vid Stockholms Universitet förra året. Den näst sista kursen var "Genus och brott", om vilken man kunde skriva en hel uppsats i sig. För att sammanfatta det hela kan jag bara nämna att min mor, som är från ett f d kommunistland, konstaterade att det gick till precis likadant på hennes universitet en gång i tiden, fast det då var marxism och kommunism och inte könsmaktsteoretisk feminism som var den ideologi som skulle inpräntas i studenterna. Den som till äventyrs hade en annan uppfattning hade "inte förstått". Nåväl. Kanske återkommer jag om denna kurs en annan gång.

Den sista kursen var en metodkurs, vars innehåll var behagligt befriat från politisering – dessutom var kursen faktiskt både lärorik och intressant, dess ganska torra innehåll till trots. Men … som avslutning på kursen skulle vi gruppvis skriva en uppsats. Att man i princip skriver alla examinationer på Kriminologi B i grupp är också ett intressant tema, men jag stannar vid att konstatera att man vid det här laget hade hittat någon eller några som man litade på vad gällde skrivandeprocessen. Varje grupp skulle sedan opponera på en annan grupps uppsats. Vi fick då den uppsats i vår hand som är skälet till detta lilla e-brev. Författare var två ganska unga studentskor, varav vi visste att den ena (som läser juridik parallellt!) lider av svår dyslexi. Inget fel med detta – det finns korrekturläsare och/eller rättstavningsprogram. Problemet var att uppsatsen i princip var helt obegriplig. Jag väljer nedan tre meningar som ungefär beskriver uppsatsens språkliga kvalitet.

"Nominalskalan kan vara saker, t ex egen företagare, denna innebär en kategorisering av att värdena och man kan skriva in dem i skalan utan att själva skalan förlorar något som hälst värde."

"Tabeller blir svåra att tolka då de innehåller för många värden, vilket är en utav betydelse att då använda dikotomiserade värden"

"Statistiska samband och dess analys är då de undersökta variablerna som skall instämma på sambanden och om detta är orsaken eller ett samband s k skensamband"

Och nej, jag har inte glömt att ta med några ord i citaten, jag har dubbelkollat detta.

Utöver denna språkbehandling, som i vissa avsnitt omöjliggjorde ens en rudimentär tolkning av vad de egentligen försökte säga, var uppsatsen behäftad med en hel del rent innehålls- och formmässiga fel. Vi bestämde därför att bara konstatera att språket inte var riktigt lyckat och säga som det var – språket gjorde att vi inte helt förstod det åsyftade innehållet. Därefter övergick vi på innehållet.

Som svar blev den dyslektiska studenten oerhört upprörd. Hon "förstod inte hur (vi) kunde klaga på språket" – hon hade minsann varit på universitetets handikappenhet och på juridiska fakulteten och fått uppsatsen korrekturläst. Om vi bortser från en smula elaka associationer kring temat "en blind leder en blind" så undrar jag hur detta kan vara möjligt. När jag som svar på studentens inlägg läste upp en av meningarna ovan förstod hon inte vad det var för fel. För att undvika ren pajkastning släppte vi frågan.

Följande saker är värda att notera. För det första betvivlar jag egentligen inte att hon verkligen varit på universitetets handikappenhet och på juridiska fakulteten för att få korrekturhjälp. Men varför talade ingen om för henne att det var bortom korrekturens hjälp? När inte tanken bakom ett språkligt försök går att skönjas kan ingen korrekturläsning i världen hjälpa. Månne var de, likt lärarna på Lärarhögskolan, rädda att kränka en handikappad elev?

För det andra – hur har dessa elever kunnat komma till slutet av B-kursen i ett samhällsvetenskapligt ämne när de uppenbart inte kan svenska? Jag har svårt att tro att detta var ett tillfälligt bottennapp, och av gruppens reaktioner under oppositionen att döma var det första gången som någon satte ner foten. Varför vågar ingen lärare påpeka att språket är under all kritik? Jag tror att det är en kombination av tre faktorer: a) Universiteten får medel per utbildad elev. Man släpper därför hellre igenom en eller annan för mycket än stämmer i bäcken. b) Språket har tappat i värde. Man anser helt enkelt inte att språklig förmåga är väsentlig. c) Det som artikelserien i DN handlar om – rädsla att "kränka" någon som dessutom redan från början viftat med handikappflaggan. Min personliga inställning är att a) universitetens uppgift skall vara att utbilda, och medel skall ges i relation till nivån hos godkända studenter och inte deras antal. b) Språket är en förutsättning för att kunna utöva samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnen och c) att detta innebär att den som till äventyrs behärskar språket så dåligt att man, trots korrekturhjälp inte kan skriva begripliga texter inte skall ägna sig åt t ex samhällsvetenskap på universitetsnivå. Detta är inte kränkande särbehandling utan en självklarhet, på samma sätt som en blind inte kan bli jaktpilot, en epileptiker är olämplig som lokförare eller jag själv inte bör bli kränkt över att inte ha blivit fotbollsproffs (jag "lider av" ganska dåligt bollsinne). Märk väl att jag inte menar att dyslektiker inte skall kunna läsa på t ex juristlinjen – man måste inte absolut kunna stava rätt, men läsaren måste kunna förstå vad som menas med det som skrivs.

Hur reagerade då lärarna efter vår opposition? Jo, de skruvade på sig en stund, och påpekade mycket vänligt och nästan lite ursäktande för oss, opponentgruppen, att vi kanske gick lite hårt fram. Uppsatsen godkändes."

Jag har för övrigt fått ett mycket hövligt och trevligt svar av Maciej Zaremba. Återstår att se om någon del av mitt brev hamnar i tidningen också...

Andra bloggar om: DN, Maciej Zaremba, kränkning, universitet, utbildning, dyslexi

Djävla Ni!

2007-05-10T17:33:00.000+02:00

Greve Stenbock är död. Ett sant original har lämnat världen. Jag är oerhört förtjust i människor som ger blanka fan i konventioner och politisk korrekthet, oavsett om jag håller med dem eller inte och greven var sannerligen ett exempel. Han var fullständigt stockkonservativ i många frågor (som jämlikhet eller klassfrågor) och hade inte mycket gemensamt med mina liberala åsikter men han var också framsynt miljö- och djurvän även om det tog ganska underliga uttryck emellanåt: Han hade 32 katter på sitt slott Herrborum (han var tvungen att räkna dem och söka någon sorts tillstånd vilket han kommenterade med "jag har en myrstack också, måste jag räkna myrorna med?")

Min favoritanekdot om greve Stenbock är dock när han ringde och beställde smörgåstårtor eller vad det var från ett lokalt café. Personen som tog emot samtalet frågade: "När vill du ha dem levererade?" varpå greven lär ha fräst: "Jag är inte Du med Er, djävla Ni!" och smällt på luren. Vilket på något vis var oerhört charmigt. Vila i frid, herr Greve!

Andra bloggar om: Greve Stenbock, anekdoter, anakronism, konservativism

SM i att vara kränkt.

2007-05-10T14:17:00.000+02:00

Här har vi en kränkt stackare till. Det är bara att konstatera att vi har fått en ny folksport - att bli kränkt. Härmed utlyses SM i kränkthet: Vinnare blir den som från och med nu och till nationaldagen 6 juni lyckas bli kränkt över den fånigaste händelsen. Endast sådana som offentligen är kränkta i pressen räknas. Så skicka in era bästa kränkningar!
Andra bloggar om: idioter, kränkning, SM, Sverige

Äntligen - men vad skall vi med folkpartiet till?

2007-04-24T18:36:00.000+02:00

Så avgick ”Leijonkungen”, inte en dag för tidigt om man frågar mig. Jag har aldrig gillat hans skenheliga pingstuppsyn. Frågan är dock vem som skall ta över – Jan Björklund säger de flesta, men han känns som en gammaldags furir med hävdelsebehov. Ordning och reda, rättning i ledet, stå rakt! Inte särskilt socialliberalt, och det var väl det folkpartiet skulle stå för, eller? Faktum är att jag, utgående från vad han sagt i media, snarare skulle placera Björklund i KD eller möjligen i ”Gamla moderaterna”.
Cecilia Vadhonnuheter verkar vara mer åt det socialliberala hållet, men hon verkar också ganska profillös och inte en person som engagerar folk. Erik Ullenhag verkar vara en velpelle – minns hans plköltsliga angrepp på Centern som sedan drogs tillbaka och inte heller särskilt spännande. Min favorit är Nyamko Sabuni. Det vore coolt med en kvinnlig, svart och liberal partiledare. Dessutom gillar jag hennes sätt att ta positioner (”jag vägrar kalla mig feminist”).

Men slutfrågan blir kanske ändå – vad skall vi med folkpartiet till? Fp har under de senaste åren mer och mer blivit en hopsmältning av de andra borgerliga partierna – särskilt sedan Centern ryckt upp sig och tagit upp den liberala tråden. Alltså, upplös fp! Centern tar hand om de socialliberala under ledning av Fredrik Malm, Björklund går till KD med furirgänget och övriga sladdar in hos Moderaterna förutom någon halvrasistisk missnöjesröstare som bara röstat på fp på grund av deras tuffare ton i integrationsdebatten, dessa kravlar tillbaka till sossarna eller fortsätter det fria fallet ner till SD.

Andra bloggar om: folkpartiet, Lars Leijonborg, Jan Björklund, Nyamko Sabuni, liberal, politik

Påskkyckling

2007-04-08T20:27:00.000+02:00

Och Besökaren blandade sig en påskdrink och hans Älskade sa: Jag vill också ha en, men inte en sådan och kylskåpets drycker förekom alls inte i sådan myckenhet som barskåpets och Besökaren lade pannan i djupa veck och upfann en ny drink och se den var god och den kallades Påskkyckling:

2 cl vodka
2 cl Cointreau
en skvätt nypressad citron
persikojuice i behaglig mängd

hälles med is i en shaker och omskakas. Silas ned i ett glas och njutes gul och fin.

Skål och Glad Påsk.

Året enligt Besökaren

2007-04-08T15:38:00.000+02:00

Sådärja. Nu kan jag gnälla om RSS-flöden och atomer bäst jag vill – för nu packade datorn, själva burken alltså, ihop. Detta skrivs på nåder från sambons laptop.

Men dagens text handlar om helgdagar, eftersom det nu är påskafton. Själv har jag ju lämnat kyrkan och är inte ett endaste dugg intresserad av att fira Jesu återuppståndelse, även om jag inser att det är en metafor. Därför fundera jag på hur jag skulle gestalta min egen kalender med helgdagar om jag finge bestämma själv. Alltså Året enligt Besökaren:

Nyår. Nyår får vara kvar. Egentligen är det en konstig tidpunkt att byta år på. Jag har som den evige student jag är i många år räknat år från höstterminens början men man kan ju inte vara student hela livet och eftersom omvärlden nu byter år den 1e januari kan väl Besökaren göra likadant. I övrigt tycker jag att nyårsfiranden är trevliga – att se tillbaka på ett år som varit och med fyrverkerier och bubbelvin fira in ett nytt är trevligt. Men smällare som bara låter är fåniga.

Trettondagshelgen försvinner. Den är ju fånig till och med för de flesta kristna (om man inte är ortodox alltså). Bort.

Istället petar vi in en helgdag en månad senare, runt sjätte februari. Då är det som kallast på vintern och där bör det in en helgdag då man kan tända ljus och kura under filtar, eller allra helst åka ut i obygden och bada bastu. En Heliga Köldens Dag alltså. Det finns ju en kristen Kyndelsmässohelg som man kan fira om man är lagd åt det hållet, och den heter ju passande nu Candlemass på engelska.

Vårdagjämningen. Vi tar den röda dag som nu ligger vid 1a maj och bakåtlägger den hit fast med en helt ny betydelse (lugn, jag återkommer till både Valborg och röda fanor). När dagar och nätter är lika ljusa är oftast den värsta vintern över och denna jämnlånga dag och natt högtidlighålls därför.

Påsk. Påsken ryker i sin nuvarande form. För att fira ljuset och värmens återkomst och alltings återuppståndelse ligger den lite tidigt här i Norden och Jesus, ja honom hoppar jag över i alla fall.

Sista April/Vårfest. Här tas alla våryror ut! De lediga påskdagarna (2½!) flyttas till trakten runt sista april. Som gammal student har denna dag redan en varm plats i mitt hjärta men även ickestudenter borde sannerligen kunna glädjas åt att vårblommorna slutligen tittat fram. Här skall det vara brasor, körsång och glada fester men också allt det vi nu har kring påsk: Familjemiddag med god mat, blommigt pynt i gult och godis till barnen. En riktig långhelg så att man hinner med både vila och fest.

Kristi Himmelfärd. Stockholms Tolkiensällskap firar varje år denna dag med att iförda dräkter tåga genom staden och slutligen ha picknick vid ”Sommarens Portar” på Djurgården. Sommarens Portar är ett utmärkt namn på denna torsdag som skulle kunna läggas sista eller näst sista veckan i maj. Denna dag som markerar att sommaren rent teoretiskt sett kan börja fr o m nu (våren ÄR kort i Sverige) bör lämpligen firas med likasinnade oavsett vad det är frågan om. Kommunister drar fram de röda fanor som försvann när 1a maj blev flyttad och förvandlad till familjefest ovan, andra som vill ut och tåga under något annat baner kan göra detta. Sedan sitter man och picknickar i stadens parker. Eller på landet för den delen.

Pingst har vi faktiskt redan mer eller mindre avskaffat. Puh.

Nationaldagen är en märklig inrättning. Framför allt känns det som om den inrättades ungefär just när det verkligen kom ur modet med nationell stolthet. Men lugn, Besökaren vet hur man skall göra: Vi låter den 6e juni bli en dag att glädjas över att vi i detta land (ännu) hedrar de mänskliga fri- och rättigheterna; och att vi lever i en demokrati. Fram med de svenska fanorna, ner med en hundring i Amnestybössan för dem som inte har samma friheter. Bjud in alla invandrare att fira Sveriges positiva sidor med oss. Låt den blågula fanan bli en symbol för fri- och rättigheter!

Midsommar är en skojig tillställning eftersom det är en hednisk fest som de kristna varken lyckades utrota eller ens helt förkristna. Visst, man firar den helige Johannes Döpares dag, men ärligt talat, vem gör det på midsommar? Nej, midsommar har vi för att fira ljuset, den korta men vackra sommaren som då just har börjat på allvar. Senaste midsommar var min kanske bästa någonsin, med en grupp vänner vid en liten sjö i skogen. Bad och glädje, god mat, dryck, sällskap och humör! Sådan man önskar midsommar till hela Norden! Midsommar blir följaktligen kvar utan ändringar.

Under sommaren tar de flesta ju semester ett tag så vi lugnar oss med helgdagar fram till:

Höstdagjämningen, som inte är lika mycket att fira som den på våren, men ändå, man kan slå ihop den med någon sorts skördefest: Alla lagar kopiösa mängder mat med varandra och äter tillsammans från buffé på kvällen. Nybryggt öl också, någon?

Allhelgonadagen/Halloween får vara kvar. Jag firar inga helgon men att hedra de döda är en trevlig tradition. Att en dag per år hedra alla de förfäder som faktiskt är en förutsättning för vår existens är också en tanke jag gillar. Att tända små ljus och eldar utomhus är också ett bra sätt att jaga bort höstolusten. Och den som vill kan berätta spökhistorier om natten sedan, fast jag klarar mig utan Helloweenkommers.

Lucia/Jul slås slutligen ihop till Midvinter, dagarna kring midvintersolståndet. En dag (annandagen) får vi offra för skördefesten ett kvarts år tidigare, men det blir nog tid till firande ändå. Mitt förslag är att man midvinterdagens morgon, tidigt, tidigt går upp och samlas hela familjen kring ett ensamt litet ljus. Så sjunger man – tja, har man folk till ett helt Luciatåg, så varför inte; dricker något varmt och äter ett saffransbröd. Så börjar dagen som sedan fortsätter ungefär som julafton. Julbord (eller vad man nu vill kalla det) på eftermiddagen, presenter till barnen på kvällen. Och nästa dag är man också ledig. Frid och ro.
(Naturligtvis hoppas jag – förmodligen fåfängt) att man skall slippa håhåande tomtar i rött (tomtar är små och gråa!)…

…och sedan blir det nyår igen.

Andra bloggar om:
helgdagar,
kyrkan,

Proportioner?

2007-04-07T20:47:00.000+02:00

Några fulla gymnasieungdomar har gått på bordell i Tyskland. Det är ganska patetiskt, och ännu mer patetiskt att de skryter över det. Men det som är mest patetiskt är antingen Aftonbladets bild med dussiga huvuden i en buss (vad tillför den?) eller kommentaren:
- Man kan bli relegerad om man misshandlar någon. Det här är ju mycket värre. Det är faktiskt olagligt i Sverige.

Ja, i Sverige, men inte i Tyskland. Däremot är det olagligt i båda länderna - och med betydligt strängare straff - att misshandla folk. På vilket vis skulle detta vara värre? Hur vore det med sinne för proportioner?

Atomer och fastighetsskatt

2007-04-07T17:10:00.000+02:00

Till att börja med: Det är, har jag märkt, inte RSS-flödet som är trasigt utan Atomflödet. Att det fanns två olika system har jag lärt mig sedan senast, men inte vad jag gör åt det (ingenting antar jag).

Vidare: Borde jag skriva något om fastighetsskatten? Nja, men om debatten kring den. Saken är den att de flesta experttyckare i form av oppositionspolitiker och ekonomer missar en poäng: Skatten avskaffas inte av fördelningspolitiska eller nationalekonomiska skäl utan för att folk tycker att den, rent principiellt, är åt helvete. Staten har tagit ut stora summor för något man redan köpt för beskattade pengar. Nu ändras detta så att skatten bara tas ut om man gör en ekonomisk vinst på det hela. Det är ju bara sunt förnuft. Samma sak med förmögenhetsskatten: Pengarna har ju redan beskattats med kommunalskatt, statlig skatt och kanske också värnskatt.

Något som är spännande är att höra den obligatoriska socialdemokratiska kritiken nu. Frågan är hur det kommer att låta när det är dags för val. Vågar Mona och gänget lova att återinföra fastighetsskatten om de får tillbaka regeringsmakten? De kommer knappast att vinna ett dugg på det, samtidigt som de kommer att ha fullt sjå att förklara varför de inte gör det efter den kritik som kommer nu...

Och dagens soundtrack till mitt liv: Sällskapet (hela skivan Sällskapet i allmänhet och spåret Rum 212 i synnerhet...)

Andra bloggar om: fastighetsskatt, skatt, sällskapet, atomflöde

Ut ur idet

2007-04-04T10:59:00.000+02:00

Precis som förra vintern kröp Besökaren nu in i idet över den kalla årstiden och tystnade. Detta berodde på ett flertal faktorer: Inga spännande ämnen att blogga om, vanlig lättja men också frustration äver att RSS-flödet plötsligen la av och andra saker med Blogger som irriterar. Nu står jag inför valet att helt lägga ner bloggen eller att återstarta den och i så fall leta efter en annan bas att använda. Några förslag? Jag har ingen lust alls att hänge mig åt teknikaliteter, jag kan inte mer om datorer, webteknik eller liknande än absolut basal HTML - och jag har inte ork att lära mig mer heller för närvarande.

Men om det skall kännas meningsfullt att blogga måste jag ha en dialog med eventuella läsare, vilket förresten förutsätter läsare (vilket i sin tur förutsätter ett RSS-flöde, hör ni det, jävla Blogger?). Alltså, pip gärna till om att ni överhuvudtaget upptäckt att jag skriver igen.

Jag har för övrigt just nu det (tvivelaktiga?) nöjet att läsa en kurs med genusperspektiv. Jag tänker skriva om den vad det lider, men jag vill vänta med det tills kursen är klar om några veckor, huvudsakligen för att bilden skall bli rättvis och inte bara byggd på min förförståelse men tyvärr också eftersom jag är rädd att alltför öppen kritik kan få negativa effekter för lärarnas bedömning av mig. Så förtroendeingivande har början varit...

Nå, men på återhörande. Jag har som målsättning att uppdatera minst tre gånger i veckan tills jag beslutar mig för om Besökaren skall fortleva eller dra sig tillbaka.

Andra bloggar om: blogger, läsare, genusperspektiv, universitet, rss-flöde

Fula ord

2007-01-29T12:54:00.000+01:00

Fula ord

En galen centerpartist har föreslagit att man förbjuder fula ord. Mycket begåvat, särskilt med hänsyn till ord som ”yttrandefrihet”. Dessutom är det kanske svårt att objektivt reda ut vilka ord som är fula. Jag har några som kanske avviker lite från dem som ursprungligen avsågs:

Det finns ett antal ord som min hjärna har rödmarkerat. Denna rödmarkering varnar, beroende på vilket ord som avses och hur det används, i olika grad mig som läsare att texten här har ett eller annat budskap eller en eller annan författare som jag riskerar att reta mig över. Här följer en uppräkning över några av dessa:

Kränkning
Först ut är modeordet ”kränkning”. En kränkning är något egentligen allvarligt, varför man borde vara rädd om ordet och bara använda det vid passande grova fall. Tyvärr är var och varannan människa kränkt idag, om man skall tro tidningarna. Man utsätts för kränkande reklam, det är kränkande att man inte förstår bruksanvisningen, invandrare kränks av att folk talar svenska och svenskar av att invandrare inte vill fira jul. Jag har sagt det förr (Ellinor!) och ni fattar.

Maktstruktur
Egentligen var jag nära att ge mig på ordet struktur i allmänhet, men det används faktiskt rätt ofta utan att det är något fuffens med det, men om någon lägger till stavelsen ”makt-” innan beror det sannolikt på att ordet omkonstruerats för politiska syften. Maktstrukturer finns det säkerligen överallt, men nämns av någon anledning i allmänhet endast där det inte går att peka ut vad man egentligen avser. Helst skall maktstrukturer vara både dolda och manliga, då sådana är de värsta. Maktstrukturer av detta suspekta slag upprätthålls medelst ”härskartekniker” vilket på ren svenska innebär att allt en man i en maktposition kan tänkas göra kan vändas mot honom – han gör det nämligen för att förtrycka kvinnor. Skulle en kvinna begå exakt samma handling har hon härmat det patriarkala förtryckets metoder och är egentligen en man i förklädnad. På samma sätt har kvinnor som begår våldshandlingar anammat de manliga metoderna för att bibehålla maktstrukturer. Så långt den politiskt korrekta doktrinen. Personligen har jag fått för mig att det finns skitstövlar av alla kön lite varstans, även högt upp i hierarkier (för att de inte är rädda at trampa på folk?) men att deras beteende beror på deras egenskaper som individer och inte som representanter för ett kön.

Synliggöra/Medvetandegöra
Detta är en terminologi som ofta används i den akademiska världen men som ofta sipprar ut i media likt kreosot från en gammal tunna. Jag har märkt att orden i så måtto är logiska att det som skall ”synliggöras” eller ”medvetandegöras”, exempelvis det konsekventa manliga förtrycket av kvinnor, jfr ”maktstrukturer” ofta är något som man inte ser vid ett första nyktert påseende. Tyvärr ser jag det inte heller vid ett andra nyktert påseende utan måste ta fram de politiskt korrekt färgade glasögonen och tolka begreppet utefter författarens teoretiska utgångspunkt, t ex radikalfeminismen, för att överhuvudtaget se vad man fiskar efter. Kort sagt, den som vill synliggöra något vill inte sällan lära folk vad som är rätt, utan att låta dem ta ställning själva.

Rättvisa
Vad nu? Rättvisa är väl ett fint ord? Varför ringer det varningsklockor? Jo, därför att det missbrukas i politiska syften. Vänstern har för länge sedan lagt rabarber på ordet ”solidaritet” som beskrivning av sin politik. Det har jag egentligen inget emot – vänstern har förhoppningsvis en världsbild där solidariteten hålls högre än många andra ideal. Men numera hör man allt oftare vänsterpolitiker som talar om att de minsann strävar efter en rättvis politik, att borgarnas politik är orättvis etc. Nu är rättvisa inte ett politiskt begrepp. Det jag tycker är rättvist är inte nödvändigtvis det som Du, käre läsare, tycker är rättvist. Jag tror faktiskt inte att någon politiker i Sverige tycker att han eller hon står för en orättvis politik. Den ene anser det rättvist att alla får lika mycket, oberoende av arbetsinsats, ansvar eller utbildning, den andre anser det inte. Båda utgår från att de arbetar för en rättvis fördelning av ekonomiska medel. Därför, argumentera gärna mot vad Du tycker är orimligt i Dina politiska motståndares program, men avhåll Dig från att använda ord som ”rättvis”, ”god” eller ”riktig”.

-chock
Jag var tvungen att slå upp ordet ”chock”. Det kan betyda: anfall med blanka vapen; fysikalisk chockvåg; medicinskt tillstånd, varvid blodcirkulationen rubbas samt slutligen; tillstånd efter psykiskt trauma med inslag av förvirring, apati och överkänslighet. Månne är det det allra sista ordet som stimulerat kvällstidningarna till ord som ”bröstchock” eller ”nakenchock”. För mig betyder dock efterledet ”-chock”. Släng tidningen så långt Du kan och gå och läs en god bok istället!

Marknaden
Slutligen, för att inte förklaras varande stinkkonservativ gammal höger, måste jag ge ordet ”Marknaden” en släng också. Marknaden är summan av den samlade konsumtionen och därmed tydligen ett mått på saker och tings existensberättigande. Gillar inte ”Marknaden” det ena eller andra politiska beslutet är det kört. Miljökrav? Nej, men hur skall marknaden reagera? Men också: Marknaden vill ha massproducerad fördumnings-tv, och lättuggad listmusik med reklam mellan så därför måste det vara bäst. Men – det finns fler värden i livet än ekonomiska, och kanske borde samhället åter människoanpassas istället för marknadsanpassas? Ty människor har nu den egenskapen att de är olika och var och en kan inte passas in under majoritetens tunga ok. Och när marknaden skiter i naturen (bokstavligt!) så skiter naturen förr eller senare tillbaka!

Andra bloggar om: ord, fula ord, språk, ingrid olsson, marknaden, maktstrukturer, rättvisa, chock, kränkning

Bilismens tillbedjare

2006-12-20T10:21:00.000+01:00

Jag har alltid röstat borgerligt, om än med tvekan emellanåt, i samtliga val och hittills aldrig ångrat det. Men vad gäller landstingsvalet i Stockholm i år velade jag lite - faktum är att vattenmelonerna i mp (gröna utanpå, röda inuti) var nära att få en röst och banne mig om jag inte önskar att jag hade gjort så. Jag skäms över borgarnas sätt att hantera kollektivtrafiken, eller egentligen trafikfrågan i stort. Att bygga vägar runt om innerstaden är numera ett måste, men det bör hålolas på en så luiten jivå som möjligt för att inte effekten skall bli att ännu fler väljer bilar - vilket återigen kommer att göra att vägnätet är underdimensionerat.

Men att skapa incitament för att åka kollektivt verkar borgarna vara rädda för: Först tog man bort de utmärkta s k trängselbussarna, som möjliggjorde ett smidigt pendlande från kranskommunerna. Nu vill man återhöja SL-taxorna å det kraftigaste för dem som inte har månadskort och åker längre sträckor. Just dessa är det som man borde försöka vinna över till att åka kollektivt istället för att sitta och korka igen vägarna i egen bil. Om jag bor i, låt oss säga Vallentuna, och arbetar inne i Stockholm kanske jag av rena bekvämlighetsskäl väljer att åka bil. Med trängselbussarna kom jag snabbt in till Humlegården, centralt och fint för 20 kronor de dagar jag valde att låta bilen stå. Nu måste jag åka tåg som stannar på färre ställen i Vallentuna men fler på vägen (det tar längre tid!) samt byta vid Östra Station), vilket kommer att kosta uppemot 80 kronor med den nya taxan. Det är ju självklart att folk då väljer bilen.

Grundinställningen borde vara att bygga ut kollektivtrafiken så att folk bara väljer bil när det inte går på annat sätt. Därigenom får vi en bättre miljö, både lokalt och globalt. Dessutom minskar trafikproblem och trängsel. Med borgarnas politik i landstinget trycks folk ut i sina bilar vilket korkar igen trafiken - och så börjar ropen på fler (dyra!) vägbyggen och det kanske var dit bilismens tillbedjare ville komma.

Andra bloggar om: SL, kollektivtrafik, bilism, taxor, vägar, landstingspolitik, miljö

Dålig förlorare

2006-12-20T10:15:00.000+01:00

Melitta Ulvskog har återigen tagit bort filtret för dumheter. Nu tycker hon att man skall återgå till att ha treåriga mandaperioder. Glömsk av att sossarna själva var med och införde fyrårsregeln, och utan att - visar det sig - ha stöd hos partikamraterna uttalar sig Ulvskog om att det vore bättre för demokratin. Hon kunde ha tillagt "... om inte borgarna hinne genomföra något", för det är väl där skon klämmer, Marita? Ginge det efter fru Ulvskogs egen vilja så vore mandatperioden lämpligen fem år om sossarna vinner och bara två om borgarna gör det. Det vore väl allra mest demokratiskt?

Andra bloggar om: Marita Ulvskog, mandatperiod, dålig förlorare

Den farliga maten

2006-12-07T11:10:00.000+01:00

Igår var det farligt att äta kanel. Det ger leverskador. Jag firade med risgrynsgröt till lunch, med en extra tesked kanel över. För säkerhets skull chockade jag levern med en folköl på kvällen också. Idag är det salt som är farligt. Man kanske skulle köpa en påse lakrits i eftermiddag?
Troligen är all överkonsumtion av valfritt ämne hälsoskadlig. Det behöver man inte vara läkare ellre dietist för att räkna ut. Sedan är det bara en tidsfråga innan någon forskare lagt ner månader på att studera människor, möss eller dyngbaggar som tvångsmatats med något och konstaterar att det inte är bra och vips, så har pressen något att skriva om. För egentligen handlar det väl om att allt som skräms är angeläget att skriva om - och är det inga terrorister, hagamän eller fågelinfluensor som är ute och rör på sig - ja då får vi skrämmas med kanel istället.

Själv försöker jag äta lite (eller, understundom ganska mycket, det medges) av det mesta - det blir nog bra. Förresten är det inte gott med för mycket salt i alla fall.

Andra bloggar om: kåseri, salt, kanel, hälsa, skrämselpropaganda, pressen

Jag blir så trött

2006-11-30T17:55:00.000+01:00

Nu är det någon som känner sig kränkt igen för att några studenter sjungit "snopp". Texten är förvisso löjlig och inte särskilt kul men att springa och gråta i pressen och vara "kränkt" gör bara att man inte kan ta jämställdhetsombuden på allvar. Just på Uppsala Universitet är det osedvanligt lågt i tak - medan jag ännu fick Ergo (kårtidningen) var det i princip någon i varje nummer som ondgjorde sig över någon fruktansvärd "kränkning" i form av någon sång, någon affisch, att det var skandalöst att upprätthålla seden att bordsplacera varannan man och kvinna på gasquer (för att det var kränkande mot homosexuella - vari bestod nu den kränkningen, tror folk att man hånglar vid middagen och de homosexuella blir utan eller?) och så vidare.

Det är jättebra med jämställdhetsarbete, men det vore trevligt om man sysslade med något mer konstruktivt än moralpaniska övningar. Dessutom urvattnar man begreppet kränkning.

En parallell: Härom dagen läste jag i någon av gratistidningarna (Metro?) om en kvinna som utsatts för en väskryckning. - Det känns nästan som att ha blivit våldtagen, sa hon. Det var ju skönt att hon la till ett blygsamt "nästan" där... Och så har vi Ellinor. Hon är, såvitt jag kan utläsa av artikeln, inte kränkt, hon är bara lurad. Allvarligt talat, det är en skymf mot de som blir verkligt kränkta, systematiskt mobbade, våldtagna, torterade etc att jämföra sig med dem vid en mindre förseelse. Man får bli upprörd för att man utsätts för brott, man kan tycka att en sång är infantil o s v utan att överdriva så förbannat.

Andra bloggar om: kränkning, överord, jämställdhet, brottsoffer, SLU, moralpanik

Tjugofem

2006-11-24T11:47:00.000+01:00

I gårdagens inlägg flaggades det lite för ett blogginlägg om ungdomen. Här kommer det!

Är det inte märkligt att alla, oavsett ålder, strävar mot att vara ungefär 25? Trettonåringar klär sig som om de vore 25 och försöker patetiskt nog uppträda så också, men än värre blir det när 60-åringar också gör det.

På ett plan är det helt begripligt, eftersom människan fysiskt sett når sin höjdpunkt i den åldern – vi är vigast och snabbast och starkast då, men detta är egenskaper som i princip förlorat sin betydelse i dagens samhälle så det måste bero på något annat. Vi uppfattar människor mellan 20 och 30 som snyggast, vilket i och för sig också har en logisk biologisk förklaring (högst fertilitet) men bara förmågan att para sig och fortplanta sig borde vara underordnad annat i en modern civilisation.

Våra kunskaper och insikter är ju knappast som störst när vi är 25 utan snarare långt senare, någonstans strax innan minnet och sinnet grumlas av den senare delen av ålderdomen. Livsvisdom har i alla tider hållits högt men ses nu som en bieffekt av att man blir "gammal och ful".

Min personliga teori är att det utöver den allmänna ytligheten kan finnas en anledning till varför 25-åringen är norm – i dagens samhälle krävs en ständig anpassning till allt mer accelererande förändringar, särskilt på det tekniska planet. Jag antar att vi är som mest lämpade att anpassa oss till ny teknik och till att ta in nya kunskaper innan rutinen lägger en viss stelhet över inlärningsprocesserna.

En konsekvens av ungdomsdyrkan är att en fiktiv yngling blir till norm för det mesta. När radio och TV skall göras om för att ”passa det moderna samhället” skall alla kanaler anpassas efter vad ”ungdomar efterfrågar”. Och ungdomar vill tydligen att allt skall gå snabbt – och där var kopplingen till det förra inlägget (som liten parentes kan man tillägga att jag ville lägga hela det här inlägget som en fotnot till förra – men då hade ingen läst det – för det hade inte varit kort nog och följaktligen tagit för lång tid att läsa!).

Med risk för att låta som en grånad gubbe som är bitter över sin svunna ungdom (jag är faktiskt bara 33!) så skulle jag önska att man vände utvecklingen och insåg att den som har levt länge har mer insikt än den som levt kort (och med alla de åsikter jag mer eller mindre självsäkert kräks ur mig nu – hur illa skall det inte bli som pensionär?). Kanske kunde idealbilden åter bli den gamle vise. Men hur skall det gå när de unga måste undervisa de gamla eftersom tekniken springer snabbare än människorna? Ni, ser jag är redan så gammal att mina resonemang blivit förvirrade och motsägelsefulla. Så var det inte när jag var 25.

Mentalt hudavskrap från mig till er

2006-11-23T14:20:00.000+01:00

Ett allmänt problem med att blogga om det jag tycker att det är roligast att blogga om, det vill säga samhällsfrågor och liknande, är att bloggen som medium kräver att man fattar sig relativt kort. Man skall på några kärnfulla rader uttrycka vad man menar och inte bli långrandig, för handen på hjärtat – vem orkar läsa evigt långa blogginlägg?

Tyvärr leder detta till att man måste sammanfatta sina tankar på ett sätt som gör att de lätt missförstås eftersom läsaren inte riktigt kan följa alla tanketrådar. Vidare får man sällan sagt allt man ville säga i ämnet och blir frustrerad eftersom man tycker att det fanns mer att ge. Slutligen finns inte utrymme för nyanseringar och fördjupningar.

På sätt och vis är detta en mycket talande bild för samhällsdebatten idag, eftersom samma problem egentligen gäller massmedia. Metro och City är två gratistidningar här i Stockholm som i princip går ut på att ge nyheter i bloggform, eller i alla fall så kortfattat att det maximalt tar en station på T-banan per nyhet. Att allmänheten därigenom får en mycket ytlig bild av nyheterna är oundvikligt. På samma sätt förhåller det sig med radio. Jag hörde en intervju med någon, vars namn och funktion jag inte riktigt minns, men det var en person som uttalade sig som expert på medier, särskilt radio och TV. Han sa att ungdomar (för ungdomar är alltid målgruppen – det får jag nog ta upp i ett annat blogginlägg) visst är intresserade av nyheter, de får bara inte bli så långrandiga. En nyhetssändning på en kvart (!) var för långt – de skulle tappa intresset och byta kanal. Därför förordade han fem minuters nyhetspass. Det är inte svårt att tänka sig hur mycket fördjupning man hinner med då. Förhoppningsvis var den här mannens uppfattning väl tillskruvad men faktum är att han nog i viss mån har rätt. All heder till den läsare som fortfarande är kvar (för detta är ju ett relativt sett långt blogginlägg – och det känns ändå bara som förordet till vad jag vill ha ur mig).

Vad blir konsekvensen av detta då? Jo, att många personer anser sig ha kunskaper om saker och ting (för att de har läst det eller sett det på TV eller hört det på radio) där de bara skrapat lite på det yttersta ytskiktet. Man bildar sig snabbt en åsikt på relativt lösa boliner och sedan kan man, likt mig här och nu, sammanfatta detta i ytterligare ett snabbt blogginlägg som tar maximalt fyra minuter att läsa.

Egentligen skulle jag ha lust (men knappast självdisciplin) att skriva en hel bok istället för att blogga som Besökaren, men vem skulle ta sig tid att läsa den förutom möjligen några av de få som alltid läser här? Nej, vill jag ha sagt något får jag nog fortsätta att sammanfatta.

Andra bloggar om: bloggande, ytlighet, medier, åsikter

Opinionssiffror

2006-11-20T09:14:00.000+01:00

Borgarnas opinionssiffror dalar. Jag är inte överraskad. Tyvärr var det nog väldigt många som röstade mot Göran Persson mycket mer än för Alliansen, och nu kan dessa tryggt sippra tillbaka. Men Alliansen har fyra år på sig att visa vad de kan göra - låt oss hoppas att de gör det också och inte skräms av att de mest lättflyktiga väljarna ränner över blockgränsen. Se till att få det gjort som ni ville, så får folket välja igen när de ser resultaten.

Samtidigt kan jag inte låta bli att undra vad de som är överraskade av Alliansens arbetsmarknadspolitik gjorde under valrörelsen. Inte kan de ha lyssnat i alla fall.

Andra bloggar om: Alliansen, arbetsmarknadspolitik, opinion

Att stänga av sin hjärna, del 2

2006-11-14T08:30:00.000+01:00

Jag fick en del kommentarer på blogginlägget från härom dagen om TV-tittande. Man vill gärna glo lite på sport eller så för att stänga av sin hjärna när man är trött efter en hård dag på jobbet. Jag vet. Jag gjorde det ju själv när jag satt i min mögeldoftande östtyska lägenhet och pustade ut efter arbetsdagen. En tysk öl i näven och den eviga Bundesliga...

Man får göra så om man vill - men varför lägger man då (samhällsekonomiskt) så mycket pengar på förbättrade kommunikationer, på snabbtåg och expressbussar? Varför är tid pengar och detta det viktigaste i världen om de ihopsparade minuterna går till att stänga av hjärnan framför TVn?

Dessutom, TV är en tröst för de ensamma. Det är ju så. Om man har en sambo, fru, man etc att umgås med så kan man prata en stund istället - det kan vara nog så hjärndött :) Så egentligen kanske TV-kulturen är ett sorgligt resultat av nutiden stora ensamhet. Man har ingen annan att fåna sig med. Bor man illa till eller har social fobi kanske TVn är en tröst i alla fall, men annars då? Kanske bleve det så att man fick incitament att bjuda över en kompis (eller granne!) om man inte hade TV. Eller också kanske man ringer till någon bekant. En gammal släkting kanske skulle bli glad över att prata bort en kvart? Ger inte det - åtminstone i längden - mer än att titta på en deckare till, en match till mellan ihopköpta fotbollslegionärer, ännu ett stylingprogram, ännu en dokusåpa?

Om vi inte använde TVn lika ofta - skulle samhället kanske bli en liten gnutta mindre ensamt och kallt?

Andra bloggar om: ensamhet, tv, samhälle, sociala kontakter

Bötfäll de arbetslösa!

2006-11-14T08:13:00.000+01:00

Igår var det dags igen. Allas vårt Aftonblod slog på stort med löpsedlar om att Anders Borg "vill bötfälla arbetslösa". Nu var det väl snarare så att den som får A-kassa, vilket ju är en sorts försäkring som betalar ut pengar när man blivit av med sitt jobb och söker nytt, men inte söker jobb skulle straffas med ett avdrag från bidraget.

Det är faktiskt märkligt att vi har blivit så vana vid bidrag och liknande att vi ser uteblivna bidrag som böter. Och att det inte handlar om att bötfälla arbetslösa i allmänhet utan sådana som inte följer villkoren för A-kassa tyckte Aftonblodet att man kunde räkna ut själv - för inte vill man väl vilseleda allmänheten att tro att "högern" är ond och skall "slå på dem som redan ligger ner"?

Ibland vill jag regrediera från den här världens dumhet.

Andra bloggar om: anders borg, aftonbladet, vinklingar, löpsedlar, a-kassan

Att stänga av sin hjärna

2006-11-10T18:28:00.000+01:00

Sambon och jag har ju sedan samflytten bestämt oss för att strunta i TV. Nu har vi dock en kompis som blivit programledare för ett program på TV3. Därför har jag två torsdagar masat mig till en TV för att beskåda dethela. Programmet var helt Ok även om det redan andra gången kändes som en deja vu. Inte så mycket variation där inte. Men i övrigt ...
Hur står folk ut med den hjärndöda reklamen som ideligen avbryter programmen? Uppenbarligen är det som med skitlukt på dass att man vänjer sig, eftersom jag inte störde mig lika mycket på det när jag hade egen TV, men nu blev jag tvungen att gå och andas en stund för att inte explodera över den monumentala enfald som kräks ut över svenska folkets TV-soffor. Inte bara produktreklamen var fånig, utan även alla de trailers för kommande program som visades.
Det finns säkerligen bra TV-program någonstans, men majoriteten verkar vara helt bedrövliga. Varför tittar folk på TV (för de flesta tittar väl oftare än när de vill kika på någon i bekantskapskretsen)? Knappast för att väcka tankar, va? Underhållning? Jo, kanske, men det finns ju massvis med böcker att köpa eller låna, filmer att hyra (som inte avbryts av gaggande enfaldig reklam), människor att umgås med, djur att klappa, kaffekoppar att dricka ur, ja, rent av bloggar att läsa med flera aktiviteter som borde vara mer tankevävkande, underhållande och personlighetsfrämjande än att glo på ännu en serie om brott i USA eller dokusåpa för och med ointressanta människor.

Om man läser en bok händer det inte sällan att ens tankar vandrar iväg från boken. man reflekterar övre något i sitt liv eller i världen i stort. Ibland för att boken är tankeväckande - ibland kanske för att den är trist men en mening ur den väcker någon sorts process i hjärnan. Hur ofta händer det framför TVn?

När jag är på mitt mest konspirationsteoretiska humör undra jag om inte TV numera är till för att hålla den stora fårskocken tyst och snäll så att den inte börjar fundera över för mycket. Vem vet vilka tankar som skulle kunna bli tänkta.

*

PS Innan någon hoppas på mig: Jag är inte så jävla bra själv, jag sitter alldeles för länge framför datorn, vilket inte heller alltid är så utvecklande...

Andra bloggar om: TV, reklam, enfald, konspirationsteorier, tankar

Luftvärnskanon

2006-11-06T16:09:00.000+01:00

OK, jag är sent ute, men jag hade ingen ork/tid/lust att blogga förra veckan.
Men Alliansen vill införa en vapenamnesti, vilket jag inte tänker kommentera närmare, men...
...vid den förra vapenamnestin lämnades det in

6 698 enhandsvapen (pistoler och revolvrar)

10 224 gevär

54 helautomatiska vapen (kpistar och kulsprutegevär)

74 luft- fjäder- och harpunvapen

och, nu kommer det:

1 luftvärnskanon

Nu undrar jag naturligtvis: Vem lämnade in en luftvärnskanon och hur gick det till?
*knack* är det här man lämnar vapen?
Polisen: Mjo, det stämmer
Tjyven: Man kan vara anonym?
Polisen: Javisst, det är bara att lägga grejerna i containern på gården
Tjyven: Jo, jag undrar , kan du öppna luckan lite till?
Polisen: eh?
Tjyven: Jo, jag får liksom inte in min luftvärnskanon genom luckan.

Varifrån hade vederbörande fått en luftvärnskanon? Det är väl ingen man köper på plattan eller smugglar ut från lumpen i kalsongerna?

Fler frågor: Vad hade den som skaffat luftvärnskanonen tänkt ha den till? Ifall kriget kommer - militärern rustar ju ner så hemskt nuförtiden? Eller var det en grannfejd som gått lite överstyr. "Va, sköt han Missan med sitt hagelgevär... nu jävlar ska jag skjuta hans tupp med ... luftvärnskanon"

Så många frågor och så få svar :)

Andra bloggar om: vapenamnesti, luftvärnskanon, humor, överdrifter

Girigheten och Stegö Chiló

2006-10-19T09:34:00.000+02:00

Jag må vara lite sent ute men jag kan inte låta bli att kommentera att madame Stegö Chiló anser sig ha rätt till avgångsvederlag efter att ha blivit sparkad efter två veckor på jobbet. Det är inget annat än en ren provokation. Just moderaterna predikar att man skall arbeta för pengarna etc och i det här fallet skall hon ha lön för två veckor och inte en dag mer - hon har själv satt sig i situationen och lär knappast ha några problem att återgå till vad än hon höll på med innan.

Den här typen av girighet tycker jag personligen är oerhört mycket mer upprörande, hur lag- och avtalsenlig den än må vara, än att inte betala TV-avgiften eller ens för den delen att anlita svart hushållshjälp. Skäms på sig!

*

Men idag ler jag lite åt en helt annan hjälte ! :)

*

Andra bloggar om: Cecilia Stegö Chiló, girighet, politik, skandaler, jan huokko

Nobelpriset och finkulturen

2006-10-16T13:52:00.000+02:00

På ett flertal bloggar, t ex här och där, raljeras det över att Nobelpristagaren i litteratur återigen är någon som skribenten absolut inte känner till och att akademin borde skärpa sig och sluta med att hylla "finkulturen". Min reaktion blir följande:

Om du inte hört talas om Pamuk behöver det väl inte säga så mycket om hans litterära kvaliteter utan mer om ditt litteraturintresse? Jag har inte läst Pamuk (än) men visste mycket väl att han tillhörde favoriterna sedan flera år. Hade du hört talas om dem som fick prisen i medicin, fysik eller kemi? Inte det? Nämen då kanske Nobelkommitten borde hitta någon (populär-) vetenskaplig motsvarighet till Liza Marklund och drämma till där bara för att popularisera priset och inte hålla på och syssla med navelskådande inom snäva akademiska kretsar?

Andra bloggar om: Orhan Pamuk, nobelpriset, finkultur, litteratur

Regeringsförklaringen

2006-10-06T12:17:00.000+02:00

Kommentarer till den nya regeringsförklaringen:
De inledande flosklerna bryr jag mig inte om att kommentera eftersom de ser ut på samma sätt oavsett vem som regerar. Vi går rakt på sakfrågorna!
Alliansen börjar med att tala om företagande. Här skall det sänkas skatter och förenklas. Reglerna för F-skattesedeln skall exempelvis bli enklare. Just småföretag har alltid varit sossarnas strykpåsar, förmodligen eftersom de till skillnad mot storföretagen mest har konflikter med facket - man vill inte dansa till LO-pipan. Det är på tiden med en förändring där. Förhoppningsvis är det inte bara tomma ord. Centern har ju varit på rätt spår tidigare rörande förenkling av turordningsregeler mfl. Det är absurt att arbetsgivare småföretag skall bära så stor del av kostnaden för sjukersättningen som idag - det hindrar ju effektivt vita nyanställningar. Detta skall nu ändras vilket är minst sagt välkommet!

Att man talar om att stärka infrastruktruen och underlätta för glesbygden är också välkommet. Jag kan tänka mig att c har bakat igenom detta med muttrande storstadsmoderater vid bordet. Låt oss hoppas att det bli av också.

Att det skall bli mer lönsamt att arbeta har alltid varit en av borgarnas hjärtefrågor och det framgår tydligt här också. Jag kan redan höra vänsterns gnäll om att dessa reformer kommer att "slå mot de svaga i samhället". Reformerna är dock till för att motivera folk att arbeta istället för att vara bidragsberoende och att underlätta för arbetsgivare att anställa. I en idealvärld har alla naturligtvis välbetalda jobb, men i valet mellan många i bidragsberoende eller fler jobb under något osäkrare arbetsförhållanden föredrar jag det senare. Det måste vara bättre att ha ett tillfälluigt jobb även om det inte är drömjobbet än att gå arbetslös på statens bekostnad.

Vad gäller utrikespolitiken finns väl inga direkta saker att påpeka utom möjligen att det är kul att HBT-frågor nämns separat samt att man faktiskt nämner Kuba och Vitryssland som diktaturer man vill förändra.

Att betyg ges från åk 6 är på tiden. Vidare nämns en statsning på elever som behöver särskilt stöd. Jag antar att man härmed avser svagpresterande elever men jag önskar att alliansen hade haft modet att även öka stöd till högpresterande, som idag helt förgråas av skolsystemet.

Sverige skall verka för en mer restriktiv alkoholpolitik inom EU. Skall det vara liberal politik det? Här har troligen kd fått diktera. Trist, men de är ju tyvärr del av Alliansen de också, så något litet köttben måste man väl ge dem.

På rättsområdet finns det inte så mycket att kommentera utom att jag hade velat se en skrivning om miljöbrott, i övrigt var det mest ord och få konkreta förslag. Vi får se vad som händer.

Först härefter kommer miljöfrågorna. Jag är tacksam att de kom med överhuvud taget - moderaternas miljöpolitik har sällan varit källa till någon glädje - men jag hade gärna sett att det kom högre i prioritetsordningen. Två positiva nyheter på den fornten kan skönjas: Miljön får ett eget departement och en särskild satsning på klimatrelaterad forskning och utveckling skall göras. Jag hade gärna sett ännu kraftigare tag på miljöfronten men om regeringen inte bara låter målen vara tomma ord är det ändå lovande.

En sak saknar jag helt: en kulturpolitik. Låt inte MUFs nyliberala syn på kulturen smyga sig in! Jag håller tummarna.

Andra bloggar om: regeringsförklaringen, alliansen, politik

Ny regering - första intrycket

2006-10-06T11:57:00.000+02:00

Så har vi fått vår nya regering presenterad. Naturligtvis kan man inte låta bli att kommentera Carl Bildts återinträde. Som utrikesminister tror jag att han blir lysande - det har alltid varit hans starka sida. Frågan är bara om han kan hålla tassarna borta från inrikespolitiken. Troligen litar Reinfeldt på Bildt, men jag kan inte låta bli att tänka på - Zlatan Ibrahimovic! En sällsynt stjärna som dock är lite i egensinnigaste laget. Reinfelst visar dock att han inte är en Lagerbäcks-sosse utan tar risken att låta bästa spelaren spela. Hur det går får framtiden utvisa.

I övrigt är jag förstås nöjd med Maud som näringsminitser och vice statsminister, liksom med Andreas Carlgren som miljöminister, men jag hade gärna sett att Leijonborg och Björklund hölls borta från skolan. Dessa två konservativ-reaktionära herrar har flyttat mina sympatier allt längre från folkpartiet. Däremot var det naturligtvis smart att ta in Nyamko Saburo som integrationsminister. Tänk om vi hade fått Mauricio Rojas istället - då hade folkpartiets stålsida fått dominera helt.

Sedan finns här en faslig massa namn som jag inte känner till men det ser helt enkelt ganska lovande ut. Nu ska jag läsa regeringsförklaringen okcså - återkommer!

Andra bloggar om: regeringen, minstrar, alliansen, bildt

Blick på Sverige

2006-10-03T18:37:00.000+02:00

Vad skriver man om oss utomlands? Med oss menar jag nu landet Sverige. Jag gjorde en ovetenskaplig undersökning och letade fram några utländska tidningar och slog på "Sverige" i tidningens sökfunktion. Några resultat:

Tyskland

Boulevardblaskan Bild-Zeitung (som Aftonblodet fast ännu sliskigare) hade mest fotbollsartiklar från VM om Sverige men jag hittade den här artikeln om att IKEA och Skanska lanserar det färdiga huset Bo Klok. Måste man bygga ihop huset själv, undrar reportern
- Ingen fara, vi har folk som monterar det.

Finland

Eftersom min finska möjligen duger till att översätta en rubrik men inte en hel text tar vi svenskspråkiga Hufvudstadsbladet som representant för vårt broderfolk i öst. Vad hittar jag väl där om inte ett reportage från min egen hemkommun! Det handlar naturligtvis om "Sveriges Hillary Clinton" som beskrivs som "supertrevlig, hal som en ål och väldigt mycket politiker." I övrigt avhandlas Täby, att bli statsministerfru och lite annat. Den som (likt Besökaren) läser Husis då och då märker att man i svenskspråkiga Finland har oerhört mycket bättre koll på oss än vi har på Finland.

Norge

I Norge rotade jag en stund i VGs arkiv och föll för detta mycket charmiga reportage på video om snusförsäljningen. Notera gärna försäljarens halvnorska. Men allvarligt talat, snus med smak av mandarin??

Storbritannien

På Mirrors sida var det nästan omöjligt att hitta något om Sverige som inte hade med fotboll att göra så jag valde den här artikeln som handlar om - Brasiliens fotbollslandslag som tydligen skall spela en match i "Solna, en förort norr om den svenska huvudstaden" :) Min tes att intresset för oss dalar snabbt utanför Norden bekräftas...

USA

Hos New York Times hittar jag inte bara artiklar om att amerikaner fått Nobelpriset (se där något som uppmärksammas, men hur många amerikaner fattar att det är i Sverige det delas ut?) utan även ett litet sött blogginlägg.
“Mamma, don’t speak Swedish. Speak English. We’re not in Sweden now. We’re in England.”

Danmark

Hos Ekstra Bladet (jag kan höra salig Ernst-Hugo säga det) kan man läsa att en svensk har onanerat i en läsesal i Lund. "Han erkände att han tidigare blottat sig för kvinnliga studenter men är inte säker på att dessa vid de tidigare tillfällena observerat honom" Ovanligt klent utrustad? Hrm...

Israel

Avslutningsvis kikar Besökaren in hos Jerusalem Post. Här är det en gammal bekant, ikonoklasten Zvi Mazel, som gläds över att Sverige fått en ny regering. Tyvärr visar inte sökfunktionen hela artikeln, men man kan läsa om tidigare Iraelkritik från socialdemokrater.

Andra bloggar om: press, tidningar, sverige, utlandet

Säg ett tal mellan fem och sju

2006-10-02T21:13:00.000+02:00

Relativt långt tillbaka i tiden, vi talar medeltid och fram mot 1700-talet var sex inte något så förfärligt tabubelagt som man kanske kan tro. I Sverige förutsattes det att fästfolk sov hos varandra – man gifte sig inte förrän man visste att flickan kunde bli gravid. Tittar man på medeltida visor handlar de inte sällan om sex, ibland dolt och omskrivet, ibland rakt ut. Jag har själv gjort en översättning av en tysk medeltidsvisa som i princip går ut på att prästen sätter på bondens fru enligt alla konstens regler. Visst fanns det oerhört stränga regler för t ex otrohet och tidelag - döden i båda fallen, vilket hade med arvingefrågan att göra (och med det faktum att man trodde att man kunde göra djur dräktiga…) men sex mellan par var inget man verkar ha hyschat om.

Inte förrän framemot 1800-talet kommer den kristna moralism vi i allmänhet förknippar med forna tider: inte bara att föräktenskapligt sex var något mycket fult och förbjudet, egentligen var sex hemskt äckligt och endast till för att avla barn. Från denna tid stammar den berömda uppmaningen: Blunda och tänk på fosterlandet. Med den inställningen är det ju närmast märkligt att det över huvud taget föddes nya generationer. Något tycks detta ha med en allmän fobi för njutning att göra – något man ofta skyller Luther för, men han var enligt källorna en rätt levnadsglad karl. (förresten, hur många vet att ordet ”kåt” egentligen betyder just ”levnadsglad”?). Händerna på täcket råddes barnen, det konstruerades rent av en sorts maskiner för att förhindra att barn och ungdomar kom åt att onanera.

Samtidigt födde den här moralismen en speciell sorts erotik. Genom att det var så syndigt med bara ben att man täckte för benen på möbler (jo det är sant) behövdes det ju inte mycket för att få en viktoriansk herre (eller för den delen dam vars uppfostran inte dödat all sexlust) att hyperventilera av upphetsning. Jag minns att jag någon gång läste en bok där den manlige författaren höll på att få kåtslag av att ha sett ett kvinnoknä skymta fram, och även om jag tyckte att den stackaren var patetisk då kan jag ju nästan avundas honom nu, när varenda tioåring verkar ha sett en gynundersökning på Internet.

1900-talets historia behöver jag ju knappast redovisa med gradvis uppluckring, p-piller, fria ormgropar på 70-talet, aids och dagens totala sexfixering och porrvåg på nätet parallellt med någon sorts nymoralism från både höger och vänster. Istället kan jag nu lämna inledningen och börja försöka få fram min tanke

Personligen tycker att sexualmoral är lite fånigt och rent av farligt om staten lägger sig i. Jag är lika liberal där som på andra plan (om inte mer). Den enda moralen jag håller på är att respektera andra – d v s inte skada någon fysiskt eller psykiskt (eller för att citera sexspalterna: bara båda är med på det och tvättar sig efteråt ). Det senare, psykisk skada, omfattar inte bara svåra trauman av tvång etc utan även om man t ex lever i ett förhållande där utgår från att man håller sig till varandra – ett brott mot den regeln riskerar ju att göra ens partner väldigt ledsen och besviken. Följaktligen tycker jag inte att monogami står i strid med en liberal sexsyn. Å andra sidan bör man inte lägga sig i om andra lever i öppna förhållanden!

Men så till haken: Bara för att allt är tillåtet måste inte allt basuneras ut i samhället. Jag ger fan i om den eller den kändisen har haft sex med den på en luftmadrass i en zeppelinare, jag ger likaledes fan i vad experter tycker att jag skall göra med min flick- eller pojkvän under sexakten. Jag vill inte ha andras sexliv i mitt eget om jag inte frågar. Jag har inget emot porr eller att folk tittar på den (eller skapar egen!) men jag vill välja själv om jag ska se på det och då menar jag i en vidare bemärkelse. Jag tycker att det vore skönt om inte alla var färdigutbildade sexteoretiker innan de fått sitt första könshår, jag tror nämligen att de har mycket roligare när de väl får komma till då.

En bekant till mig berättade om en mycket erotisk scen han läst i en bok som utspelade sig kring förra sekelskiftet eller så: Huvudpersonen hade någon sorts flirt skulle vi kalla det idag på gång med en kvinna – någon av dem var gift eller möjligen båda så det var en social omöjlighet att de skulle… Han stämde träff med kvinnan en natt under uttryckliga order om vad hon skulle ha på sig (nämligen nästan inget utöver ytterkappan). De skulle mötas i ett mörkt rum med en divan. De la sig bredvid varandra och öppnade kläderna – och låg bara där. Blotta vetskapen om den andres nakenhet gjorde själva situationen och spänningen mellan de två räckte – de behövde aldrig passera den fysiska gränsen. Idag förefaller hela saken troligtvis en smula löjlig för de flesta men jag är rätt fascinerad av idén.

Jag medger att det blir en smula schizofrent att å ena sidan förespråka att allt är OK, att ingen sexualmoral skall ställa upp hinder men att samtidigt spela så mycket på den förbjudna lockelsen men vad jag menar är att det i mystiken eller om man så vill längtan kan finnas mycket. Att man går stegvis fram betyder ju inte att man inte kan sluta i princip i vilka orgier som helst. Men om man börjar med att ha sex första kvällen med en främling på en fest när man är 16 måste det till tyngre och tyngre grejer för att upprätthålla spänningen. Jag är övertygad om att många av dem som åker fast för att ha laddat ner barn- eller våldsporr inte egentligen är pedofiler eller sadister utan helt enkelt sådana som måste söka sig till de förbjudna gränstrakterna för att gå igång. Förr hade de haft en affär vid sidan eller besökt en hålldam – idag tittar de på strippande 14-åringar i sin webcam.

Men kärleken då… Jag har ju hittills konsekvent pratat om upplevelser som stipulerar en ny bekantskap på ett eller annat vis – är det något fel med att ha tryggt sex med sin käraste då? Nej, absolut inte, men vi hittar den rätta personen vid olika åldrar och personligen tror jag nog att förhållandet inte blir sämre för att kontrahenterna har lite (eller mycket) erfarenhet från tidigare.

Andra bloggar om: sex, moral, erotik

Fylla hos Tele2?

2006-09-29T09:30:00.000+02:00

Jag fattar inte, super man billigt i utlandet, eller menar de att man super till billigt? Och vad har Tele2 med det hela att göra? Eller är det något annat jag inte förstår?

Efter valet

2006-09-21T14:23:00.000+02:00

Jaha, nu är det höst igen och vad händer väl då? Jo, det kliar lite i Besökarens fingrar. Jag har redan kastat mig in i en del debatt på andras bloggar så det är väl lika bra att börja skriva själv igen.

Jag tänkte försöka undvika att harva kring valresultatet alltför mycket men inleder ändå med utgångspunkt från valet: Är det bara jag som tycker att vänstern är (ännu) sämre förlorare än borgarna var tidigare? Det är många bloggar som kräker ur sig kommentarer om hur fruktansvärt det kommer att bli de närmaste fyra åren. Kan vi inte vänta och se? Jag kan se ett flertal problem med den kommande regeringen och kommer inte att gilla alla beslut även om jag tror att det blir bättre än under den förra. Men även om sossarna behållit makten hade jag kunnat se fördelar med det, även om jag hade tyckt att nackdelarna var fler.

Det slog mig under valrörelsen och ännu mer nu efter att människor med vänsteråsikter utmålar de borgerliga som rent ondskefulla människor som vill "vanligt folk" illa. Jag har kanske inte fantastiskt höga tankar om folkets bildningsnivå men jag tror ändå inte att 48,24% av svenska folket skulle rösta på ett alternativ som "bara gynnar de rika" (så rikt är inte Sverige...). Jag ser två alternativ hos dessa svartmålare:
1) De vet mycket väl att de överdriver och förvränger. I så fall tycker jag att de bara är löjliga, särskilt nu i efterhand - ni förlorade valet, sluta tramsa och var lite konstruktiva! Vad är poängen med att ljuga om era meningsmotståndares åsikter?
2) De tror på vad de säger. I så fall, innan ni springer till bloggen eller tar i med bröst- och/eller gråttoner, snälla, sätt er ner och tänk efter en stund. Personligen tror jag att 95% av alla som sysslar med politik har en tanke om hur de tror att samhället skall drivas. Man har helt enkelt någon sorts mål för landet, eller rent av världen. Man kan ha olika mål för hur ett idealsamhälle ser ut. En intressant fråga på teorerisk nivå är om man föredrar att alla har det lika bra öven om det innebär att nivån ligger lite lägre eller om man accepterar skillnader om snittet bli lite högre. Helt teoretiskt alltså. Jag tror dock inte att någon politiker i Sverige har som målsättning att vissa SKALL ha det direkt dåligt. Möjligen vill vissa extremkrafter att vissa inte skall få ta del av samhället men det är knappast dessa vi talar om när vi diskuterar valresultatet.
Vidare har man troligen olika uppfattningar om hur man når sina mål. Man kan t ex tro att hårdare tag mot brottslingar leder till färre brott, medan andra menar att humanare behandling av brottslingar leder till färre återfall och därmed sänker brottsligheten o s v.
Om du inte tycker som någon annan - fundera en stund över varför du tror att den personen tycker som den gör. Jag är trött på att höra att jag som röstade på alliansen vill plåga fattiga människor och göda direktörer. Käre sosse/vänsterpartist m fl: Du behöver inte hålla med mig, du kan tycka att jag har fel, men dra inte rent löjliga slutsatser bara för att du är tjurig övre att majoriteten inte tyckte som du.

Andra bloggar om: valet06, dåliga förlorare, borgare,

Partilistan

2006-05-31T15:07:00.000+02:00

Nu var det länge sdan jag skrev något, men här kommer ett litet livstecken.
Urban Lindstedt utmanar andra bloggare att rangordna partierna och kommentera detta och det kunde jag inte motstå, så här är min topplista :)

1) Centern
Viss tveksamhet inför förstaplatsen eftersom det inte finns något parti jag helt känner mig i samklang med. Jag söker socialliberalism och miljöintresse och centern ligger mig därmed närmast som det "gröönaste" av de borgerliga partierna. Efter utspelet härom dagen om energipolitiken vann centern ytterligare några poäng hos mig. Dessutom är CUF sanneerligen i framkant med mycket, även om herr Federley är en liten smula mycket höger för mig. Men ändå, c får sannolikt min röst i höst

2) Folkpartiet
Trots frikyrkofånet de har till partiledare fick fp min röst i senaste valet. Fp är det enda partiet som vågar kalla sig liberalt, öven om de verkar ha glidit högerut på senaste tiden. Språktestet som det var sådant liv om under förra valrörelsen föreslog jag redan inför valet 1998. Då skrev jag till alla partier men den ende som gillade idén var faktiskt miljöpartisten som själv var från Iran...
Tyvärr har folkpartiet en ganska dålig miljöprofil och några andra småfrågor som jag stör mig på, men en självklar andra plats blir det ändå.

3) Moderaterna
I mångt och mycket det mest liberala partiet - vad gäller frihetliga frågor de som ligger mig närmast. Tyvärr blandar de detta med ett rent ut sagt ynkligt krypande för industrin i t ex miljöfrågor, samt en del moralkonservativa rycklningar som jag inte gillar. "Nya" moderaterna ger mig dessutom vissa trovärdighetsproblem när man flertal gånger backar från åsikter och förslag när de inte tas väl emot. Bestäm er för fan innan ni går ut med vad ni tycker så slipper ni verka som vindfläjlar.
lsutligen gillar jag inte alls MUFs anti-kulturpolitik.

4) Miljöpartiet
Nu blev det svårt, för nu tog kandidaterna liksom slut. Bäst av de sämsta är dock miljöpartiet för deras tydliga miljöprofil samt det faktum att (mp) faktiskt är det enda partiet som inte är helt fastrubbat i blocktänande. Mp är ett tydligt vänsterparti men vågar göra upp högerut när det behövs. Detta för dem förbi sossarna på min lista. Om de rensade ut de värsta tokideerna (överlåt dem på v och fi) kunde de rent av bli något att räkna med :)

5) Socialdemokraterna
Sossarna är emellanåt inte så illa. GP har fört dem högerut och de kan i sina bästa stunder vara rent av socialliberala. Problemen är i huvudsak två: 1) Kopplingen till facket som dels låser alla möjligheter till att skapa vettigare förhållanden för t ex småföretag, eftersom LO börjar yla såfort någon vågar ens peta lite på arbetsrätten. 2) De har suttit så länge och fast vid makten att en osund partiatmosfär verkar ha skapats. Politiker i allmänhet må vara ute efter makten men inget parti är så fullständigt ingrott av interna rövslickerier etc som sossarna. Sossarna skulle nog faktiskt må bra av ett tag i opposition och Sverige med dem. Sedan kan vi kanske tänka oss något så oheligt som en allians s-fp-c efter valet 2010!

6) Kristdemokraterna
Sist bland de vanliga partierna hamnar kd. I partitester brukar de hamna relativt högt, klart före sossarna och mp för mig, men det beror på att de håller med i många borgerliga grundfrågor. Kds särskiljande partifrågor är sock så antiliberala att de närmast kan jämställas med v. Ett moralistparti av värsta slag. kan vi göra en deal. Om vänstersidan dumpar v för gott dumpar vi borgare kd. OK? :)
(förresten skulle jag aldrig kunna rösta på ett parti som har "krist" i namnet)

7)Vänstern, FI och SD
Här hamnar de parter vars grundläggande ideologi går så stick i stäv med min att det inte ens går att rangordna dem inbördes. Pest och kolera på en gång.

tillägg: Junilistan tog jag inte med eftersom jag inte fått någon kalrhet i vad de egentligen vill.
tillägg två: Koka aldrig ris medan du är försjunken i att blogga.

Tidningen

2006-04-05T13:41:00.000+02:00

Vad ska man med tidningar till? TVn har jag redan lovat bort, även om jag faktiskt fick ett tillfälligt återfall och såg på ishockey igår. Kvällstidningarna har jag bara läst på nätet de senaste åren och har numera även upphöjt det till en närapå helig princip att aldrig betala ett öre för skräpet. Men morgontidningen då? Vad fyller den för funktion?

Till att börja med skall det erkännas att det är trevligt att ha något att göra medan man i sin ensamhet mumsar på frukostsmörgåsen. Visst, emellanåt är här en eller annan katt som man milt får fösa undan från den ack så aptitliga leverpastejsmackan men i allmänhet är tidningen mitt huvudsakliga frukostsällskap. Gott så. Men vad står det i den egentligen? (Detta får mig förresten att tänka på min kusin som konstant kallar Hallands Nyheter för Gôbbabyxa - för där står aldrig något i den)
Det finns, som jag ser det, tre skäl att läsa tidingen:

1) Det kan vara rent underhållande, trevligt, ja liksom värt att läsa för läsupplevelsen skull.
Detta sker inte alltför ofta i tidningen. Man kan snarare reta sig på bristande korrekturläsning, dåligt skrivna artiklar etc. Någon enstaka krönika kan nå upp till denna nivå men annars måste man nog ändå hoppas på att innehållet överglänser formen.

2) Det som står i tidningen har någon betydelse för mitt liv.
Ja, det är nog inte så hemskt mycket av textmassan som betyder något för mig personligen. Egentligen vore det då vettigare att läsa UNT och inte Stockholmstidningen SvD, för de rena nyttigheter som står i avisen är i allmänhet knutna till huvudstaden. Vad menar jag då har betydelse för mig? Jo, definitivt information om kulturella aktiviteter i närområdet, i viss mån även trafik- och väderinformationer. Artiklar som berör mitt yrke (oavsett om jag därvid räknar mig som arbetslös, jurist eller taxichaufför) räknas naturligtvis också in.

3) Allmänbildande effekter.
Huvudskälet till varför jag behåller tidningen måste bestå i att jag håller mig a jour med samhället i stort, med vetenskap, politik och kultur. Detta eftersom vi konstaterat att kategorierna 1 och 2 endast fläckvis berikar min läsning. Hur är det med allmänbildningsfaktorn i SvD då? Jo, en del nyheter får man nog boka in på detta konto. En gång i veckan skrivs det om vetenskap och då och då hittar man en eller annan kulturpärla. Men många nyheter är till och med i den i jämförelse med konkurrensen relativt torra SvD direkt löjliga. Igår blåstes det upp att USAs president påstås stamma från en by i Värmland. Det visar sig att en förfader tio generationer bakåt möjligen kommre från lilla Sillerud, detta härlett från att denne utvandrare kallade sin gård i Amerika för Silleryd... Låt vara att mannen verkligen kom från Sillerud. Tio generationer bakåt har man 1024 förfäder(-och mödrar). Lägg därtill alla emellan så har man 1022 till. En av Bushs 2046 närmsta förfäder kom alltså från Sillerud. Och det var översta nyhet i SvD. Jag trodde faktiskt att jag blandat ihop datumen och att det var första april. Kan någon förklara för mig vari nyhetsvärdet består?

Alltså. Om någon ville starta en tidning som gallrade bort tramsiga nyheter som denna eller kanske snarare lade upp dem på en "Roliga sidan" e dyl, och funderade över vilket värde i form av information och allmänbildning alternativt läsglädje deras artiklar bereder läsaren så är jag den förste att prenumerera eller rent av börja skriva.

Bifråga: På vilket sätt bidrar läsandet av detta till att berika Ditt liv? Väcker det munterhet eller rent av tankar så fortsätt att läsa det jag skriver, ingen blir gladare än jag! Om inte ...

Tabula rasa

2006-03-22T14:28:00.000+01:00

Jag hade gett upp. Det blev tråkigt att blogga. Jag vill inte skriva för att jag borde utan för att jag har något att skriva. Samtidigt vill jag gärna att folk läser vad jag skriver och gärna kommenterar det.

Nästan hela detta år har jag gått och väntat på att det skall vara kul att skriva igen men för en vecka sedan gav jag upp. Jag bestämde mig för att lägga ner Besökaren och låta den fall i glömska. Men som vanligt var det det som behövdes. Kravet på mig själv att skriva försvann och inom ett par dagar var huvudet fullt med presumtiva inlägg.

Men glöm vad jag skrivit hittills - kanske återvänder jag till det som var, men tanken är att börja om med en tom tavla.

Utvikning: Rubriken, Tabula rasa, betyder just "tom tavla". Läs mer här. Tabula rasa är också en lysande skiva av Einstürzende Neubauten. Den rekommenderas varmt.

Vad blir det då på Besökaren i fortsättningen? Det visar sig. Men det här var i alla fall ett livstecken.

Isen smälter

2006-01-31T21:18:00.000+01:00

Två läsare har redan mailat mig och klagat på att jag inte uppdaterat på länge. Jag känner mig, tja... främst hedrad faktiskt :) Men nu är jag igång igen:

Polarisen smälter. Jorden blir allt varmare, det vill säga medeltemperaturen ökar. Detta är fakta. Däremot kan man inte med hundraprocentig säkerhet säga vad det beror på, men de flesta forskare antar att det är människan som är boven. Genom ökade koldioxidutsläpp skapar man en "växthuseffekt". Någon forskare menar dock att det skulle kunna röra sig om naturliga variationer i klimatet - vi vet att sådant också förekommer, och vet inte varför.

Det finns i västvärlden en tydlig miljörörelse som försöker uppmärksamma den eventuella klimatpåverkan människan har - man uppmanar exempelvis till minskade utsläpp av växthusgaser. Problemet är att en minskning av växthusgaserna innebär en mimnskning av den indistriella produktionen, alltså en frivillig tillbakagång för ekonomin, åtminstone på kort sikt. Därför vill politiska partier vars inriktning är väldigt tillväxt- och företagsinriktad, i Sverige främst (m) men även (s) gärna tro att det rör sig om naturliga variationer i klimatet. Man väntar på bevis för att klimatförändringarna orsakas av människan. Man vill inte höra talas om åtgärder som bromsar ekonomin - man vill verkligen veta att man är tvungen.

Internationellt tillkommer dessutom det faktum att vissa länder inte anser ha råd att tänka på miljön - man har just fått igång en industriell ekonomi, nu skall inte folk i länder som redan är rika komma och sätta käppar i hjulen.

Men om de som hävdar att det är mänsklig påverkan som orsakar uppvärmningen har rätt - och detta tror de allra flesta forskare inom området - står mänsklig ekonomi för ett mycket allvarligare problem. Det kan vara att effekterna inte drabbar vår generation eller ens nästa men troligen är påverkan irreversibel och slår förr eller senare till. Skall kommande generationer säga om oss: Ni såg det komma, varför gjorde ni ingenting medan tid var?

Och om de andra har rätt då? Tvivlarna. Om vi bromsar i onödan. Ja, då förlorar vi en gnutta av vår levnadsstandard (som tillåter barn att äta ihjäl sig förresten). Det är worst case scenario ifall vi bormsar, att vi gör det i onödan. Jämför det med en höjning av havsnivån med 7 meter, ett upphörande av jordens djupvattenströmmar (vilket får klimatet att bli oerhört mycket kallare här i norr!) och så vidare.

en liten länk i sammanhanget:

Paus

2006-01-10T21:14:00.000+01:00

Besökaren har varit tyst den senaste tiden, beroende på en viss lättja hos den ansvarige. Nu vidtar en tystnad på drygt 10 dagar på grund av skidåkning! Hej på er sålänge.

Men jag kommer tillbaka...

Besökaren utser: Årets svensk 2005

2006-01-10T21:02:00.000+01:00

Utmärkelsen Årets Svensk i Besökrens ögon ges 2005 till

Evin Rubar

för att i dokumentären Könskriget ha avslöjat extremfeminsimen och därmed i ett slag dragit tillbaka debatten till en saklig nivå. Endast en person med skicklighet och civilkurage, slående underifrån i egenskap av kvinna och invandrare, hade möjlighet att göra en sådan dokumentär utan att angripas för sin person.

Besökaren säger grattis och lycka till i framtiden!

Piratpartiet

2006-01-03T09:52:00.000+01:00

Så har vi fått ytterligare ett parti. Piratpartiet vill avskaffa all immaterialrätt i ett enda svep och säga upp ett antal internationella avtal. EUs varumärkesdirektiv skall dessutom ignoreras. Slutligen, strax efter att de talat om att de menar allvar, vill de stifta speciallagar om Thomas Bodström (!). Jag orkar inte ens gå igenom alla konventioner och allt annat som detta strider mot (som exempelvis sunt förnuft) utan nöjer mig med att konstatera att nivån vad som krävs för att uppmärksammas i media (och, inser jag i skrivande stund, på den här bloggen) med stadig fart närmar sig den absoluta bottendyn.

Upphovsrätten är behäftad med den del problem - den hänger en aning efter den tekniska utvecklingen, men det är så tröttsamt att se att folk inte orkar tänka ens ett halvt steg framåt. Det skall inte kosta något att se film och höra musik, men hur skall man finansiera att göra musik och film? Äsch, som sagt, jag orkar inte ens argumentera.

Årets svensk

2005-12-31T09:27:00.000+01:00

Besökaren skäms en smula över att återigen inte gjort sin röst hörd på en vecka. Ursäkta, det var all julmat som lade sig som en hinna mellan mig och tangentbordet.

Besökaren utser: Årets svensk 2005

Efter en stunds funderande hade jag kommit fram till tre kandidater värdiga titeln. Småleende insåg jag att jag valt ut två "blattar" och en jude - så otroligt politiskt korrekt. Eller? Kanske är det dessa som vågar sticka fram näsan tillräckligt idag - de behöver inte be om ursäkt för att de är medelålders svenska heterosexuella män i alla fall...

Nå de nominerade är:
Johan Hirschfeldt - domare, ordförande i kommission som lämnade Tsunamirapporten. Den förste i en statligt tillsatt kommission som vågat kritisera sin uppdragsgivare i starka ordalag.
Evin Rubar - dokumentärfilmare på SVT som avslöjade feminismen. Endast någon som hon, kvinna med invandrarbakgrund kunde genomföra en sådan dokumentär utan att ifrågasättas p g a kön etc. Så nog gjorde hon något stort för jämställdheten. Kanske kan feminismen hitta tillbaka till något vettigt nu.
Mohamed Omar - författare och krönikör som givit den sansade och kloke muslimen ett ansikte och dessutom släppt årets bästa diktsamling.

Nå, kära läsare, ni har chansen att kommentera i några dagar: vinnaren tillkännagörs ungefär den fjärde januari 2006!

Privata brev

2005-12-23T18:03:00.000+01:00

I dagens Aftonblod finns en märklig artikel om hur Margareta Winberg hyllar Laila Freivalds och sågar massmedia angående tsunamikatastrofen. Denna artikel är anmärkningsvärd på två punkter:

Margareta Winberg visar än en gång att hon är fullständigt verklighetsfrånvänd. Artikeln ger intryck av att Winberg verkar tycka att en tsunami måste ingå i beräkningrna när man väljer resmål. Men att MW inte har alla får i fållan har man ju kunnat konstatera förr, exempelvis när hon briljerade med sina insikter i den s k könsmaktsordningen i Evin Rubars dokumentär om feminister tidigare i år.

Det allvarligare är att Aftonblodet har rotat rätt på ett privat brev och publicerar saker ur det. Om AB fått tag på dem av någon av Margareta Winbergs vänner så tycker jag faktiskt trots allt synd om Winberg, med sådana vänner behöver man inga fiender. Om AB har fått tag på brevet på något annat sätt är det brytande av posthemlighet och kriminellt enligt Brottsbalken 4:8. Jag misstänker att någon på Aftonblodet också slagits av den tanken eftersom artikeln inte går att hitta via hemsidan på nätet längre. Oavsett vilket är det absolut uslaste formen av journalistik att rota rätt på någons personliga åsikter ur ett brev och sedan trumpeta ut dem. Brevet har inte skrivits i egenskap av Winbergs arbete och skall därför få förbli privat. Även dumma människor har rätt till ett privatliv.

En extra skruv i det hela är ju att Aftonblodet under den senaste tiden gottat sig åt Expressens irrfärder angående herr skådespelare Persbrant. Det finns ett kinesiskt ordspråk: Innan du ger dig ut för att förbättra världen, gå tre gånger genom ditt eget hus. Detta får bli dagens hälsning till Aftonblodet, er andra önskar jag en god jul!

Den välsignade tystnaden

2005-12-20T18:13:00.000+01:00

Besökaren och hans moder var i helgen på julbord på Hammarskogs Herrgård utanför Uppsala. Detta har ju mindre relevans för läsaren men saken är den att de gladde mig oerhört genom att inte ha en massa julmusik. När man kom in stod det tre personer och spelade lite folkmusik och det är möjligt att det slank med någon jullåt där också men det var i alla fall inga kletiga versioner av uttjatade världshits som Stilla Natt eller O Tannenbaum. Det lät rent av trevligt och stämningsfullt. Dessutom slutade de att spela lagom tills man fått lite sill i sig och sedan var det tyst! Vi fick prata själva! Det kom ingen lallande tomte med gitarr, inte heller pös det "julstämning" ur någon högtalare. Tack, tack, tack kära Hammarskogs Herrgård! jag skulle kunna komma tillbaka bara för den sakens skull. Dessutom var maten god.

Jag håller mig vanligen hemma så hgott jag kan under juletider för att slippa julkväkandet, men när jag varit ute och stresshandlat julklappar i centrala Uppsala i år har jag faktiskt märkt att tendensen allmänt är mindre julklet som bakgrundsljud. Se där en positiv nyhet år 2005!

Besökaren kvicknar till

2005-12-20T10:00:00.000+01:00

Besökaren har tagit en längre paus (11 dagar närmare bestämt) och överhuvud taget har det varit dåligt med inlägg på ett tag, men nu skall det bli ändring på det. Jag får mina fullständigt inspirationslösa perioder men det behöver inte betyda att jag slutar blogga!

Denna morgon kan man läsa att Älvdalens kommun förbjuder sina anställda att röka på arbetstid och att norska arbetsgivare nekar rökare anställning - ett fenomen som troligen är på väg att sprida sig till Sverige. Låt mig först fastslå att jag är rökallergiker och således gärna ser att alla människor slutar röka. Jag har aldrig begripit mig på rökandets glädje. Det luktar illa och man blir åtminstone i längden sjuk. Det var alltså väldigt trevligt att krogarna gjordes rökfria eftersom den lilla taggtrådssträngen som ständigt drogs längs mina luftrör på krogen försvann.
Men... det måste få vara upp till var och en om de vill dumma sig med cigaretter. Om någon röker i en rökruta bland andra rökare, eller på balkongen eller varsomhelst där jag slipper andas in röken är det väl helt upp till dem? Jag kan inte förstå vad en arbetsgivare har med saken att göra! Ska arbetsgivaren lägga sig i hur fetthaltig maten man äter på lunchen är också? Bör man förbjuda onyttigt godis på fikarasten? Och kaffet, herregud, det är inte heller sunt!

Det är alltid obehagligt när man uppifrån styr försöker styra människors liv. Låt folk förstöra sina lungor i fred, sålänge de gör det där det inte drabbar andra!

Prisutdelning

2005-12-09T14:25:00.000+01:00

Priset till årets minst användarvänliga kontorsprodukt går till min Epson multifunktionsskrivare RX420. För det första slukar den osannolika mängder bläck när den skriver men den verkliga höjdpunkten kommer när man skall köpa en ny patron. Jag har lite klen ekonomi och nöjer mig därför med det svarta bläcket. Väl hemma installerar jag den patronen. Jag vill nu skriva ut ett testdokument. Efter tre olika felmeddelanden om att det färgade bläcket är slut (vad ska jag med det till när jag skall skriva ut en svart text?) spottar skrivaren till slut ur sig ett ranigt elände till testtext. Ok, jag måste alltså rengöra skrivarhuvudet. Då kommer det - det går inte om det fattas bläck i någon patron! För övrigt vet jag av erfarenhet att rengöringen tömmer ungefär en femtedel av hela patronen. Man måste alltså ha fyra olika patroner i för att rengöra. med tanke på priset för en patron kostar det cirka 100 kronor bara för att rengöra skrivarhuvudet. Detta plus det faktum att man alltså inte kan ställa om eländet till att bara skriva svartvitt gör det till en självskriven vinnare i klassen mest idiotiska kontorsprodukt. Grattis Epson!

Lys min värld med vansinne

2005-12-09T14:17:00.000+01:00

Lagom tio år efter att en av mina favoritcd genom tiderna släpptes (jag talar om iodine Jupiters Lilla flickan Zombie) har herr poeten Jupiter utkommit med en ny diktsamling. Till denna ingår även en underbart vansinnig dvd men några dikter upplästa till skumma biler, fyra videor till låtar fran den gamla skivan och en tvmonolog - om tv! - som är otroligt kul!
Årets julklapp?

Hej konsument

2005-12-07T16:17:00.000+01:00

OK egentligen kör jag inte enkäter i bloggen memn idag har jag huvudvärk och slem i kylen och kan därför inte tänka ut något mer begåvat:

Enkäten är snodd från deeped och Joshua tree:

Namn: Besökaren

Senaste impulsköp: med min ekonomi får man nöja sig att impulsköpa lite mat. En ölkorv blev det igår, till bastun...

Bästa promenad: -15 grader, stjärnklart, snö på marken, vindstilla och inte en enda jävla människa i närjheten (förutsatt att man har varma kläder!)

Äter lyxmiddag på: mors bekostnad, förmodligen

Favoritgata: Silverhättan, Visby

Bästa förfestmusiken: hm... Pogues, Nick Cave, Lars Demian, Carl Johan Vallgren, allt beror iofs på sällskapet...

Reser helst till: Grönland! (igen!)

En bra gå-bort-present: det beror helt på vem man ska till...

Favoritlyxartikel: Matkorg från någon saluhall. Eller en rökig single malt.

Älsklingsljud: Total tystnad kan vara rätt läckert. Bastonerna på en orgel likaså.

Senaste upptäckt i Stockholm: Pralinen på pralinhuset ;)

Favoritgalleri: Det är väl inte galleriet i sig som är bra utan vem som ställer ut. Med andra ord varierar det.

Favvosajter: Betapet, www.blogger.com, Qs

Här bjuder jag mamma på middag: Hemma. Eller på Hambergs Fisk

Fikar gärna på: Tintarella, Stockholm. Hugos eller Ofvandahls, Uppsala

Favortfärg: Vinröd

Rockstjärna jag skulle vilja träffa: Darin, med högernäven. Hrm... eller Johan Edlund i Tiamat över en öl...

Favvoskor: ? får man säga skidpjäxorna?

Klädkonto per månad: va? jag handlar kläder tre gånger per år, efter behov. Fast i Tyskland shoppade jag loss rejält för ett år sedan. Har man pengar är kläder ju ganska kul. Det har jag inte nu.

Mest överskattade affär: Ebbe Carlssonaffären... äsch jag vet inte

Mode jag aldrig vill se igen: Åttiotalspasteller och läppglans på både män och kvinnor var absolut gräsligt.

Bästa fyllekäket: Ingen aning. Jag blir trött innan jag blir hungrig. Men kom ihåg att dricka vatten innan man somnar!

Dansar helst till: Hole in the wall (sällskapsdans á la 1700-tal)

Senast gnolade: Hole in the wall, under besvarandet av förra frågan...

Bästa diktsamlingen: Allmänt: Tranströmers samlade verk. I år: Mohamed Omar: Tregångare

Iakttagelse med fråga

2005-12-07T15:32:00.000+01:00

Just som Besökaren sträckte sig in i kylen, i färd med att göra sin favoritjulmacka med vörtbröd, senap och skinka hejdades hans hand av insikten att senapsburkens lock täcktes av ett grönt klägg. Inte mögel utan mer lättflytande. Undrar vad det kan vara? Muterad wasabi? Omvandlad mjölkslagg? Ett tecken på att det är dags att rensa ur kylen?

Tsunamirapporten

2005-12-03T13:13:00.000+01:00

Efter uteredningen om tsunamikatastrofen ställer (c) ett ultimatum: sparka två ministrar eller också blir det misstroendevotum. Jag gillar c och förstår tankegången men jag tycker ändå att det är lite löjligt. Att sparka några klantar gör ju inget ogjort och kommer knappast att förbättra någonting i krishanteringen inför framtiden. Byt i så fall hellre ut hela regeringen nästa höst istället. Att sedan Göran Persson skulle visa ett visst mått av insikt och civilkurage om han sparkade Laila Freivalds är en annan sak, men det skall inte behövas några misstroendevotum för det (dessutom kommer de - som (m) helt riktigt påpekat - ändå bara att vara symboliska; det finns ingen majoritet för att fälla regeringen).

Det intressantaste och kanske allvarligaste med komminsionens rapport är annars en annan effekt av att Sverige varit tryggt socialdemokratiskt i många år. Alltför många tjänstemän på UD, på ambassader och konsulat etc verkar ha varit helt handlingsförlamade när de inte fick direktiv uppifrån. Vidare har många excellerat i ett närmast perverst paragrafrytteri. I dagens SvD berättas till exempel om en skadad kvinna med frossbrytningar som "inte fick lägga sig på golvet i korridoren där luftkonditioneringen inte var så kraftig, enligt katastrofkommissionen. Ambassadens tjänstemän tyckte inte att ´det såg snyggt ut´". En annan kvinna som hade förlorat sin dotter uppmanades att ta en ny passbild för att örat syntes för dåligt etc. Dethär är ett grundproblem i Sverige. man skall följa statens regler och anvisningar och akta sig noga för att ta initiativ eller gud förbjude, vara flexibel mot reglerna i kritiska situationer. Naturligtvis var det massor av tjänstemän som faktisklt gjorde sitt jobb och mer därtill men ändå genomsyras det hela av en känsla av fumlighet och osäkerhet. Tyvärr är nog svensken i gemen och den statsanställde i synnerhet oerhört osäker när han tvingas ta initiativ, vilket troligen är en följd av att man redan från dagis är van om att staten i form av någon överordnad tar hand om och ger direktiv.

*

En helt annan sak: Hur kan en grupp som Kent göra ett så bra album som "Du och jag, Döden"och en så intetsägande och tråkig ep som "Hjärta och Smärta" under samma år. Det senare är bland det mer värdelösa gnäll jag hört på länge. Var tog de suggestiva gothtonerna från "Max 500" och "Du är ånga" vägen?

Galenskaper i KU

2005-12-02T14:06:00.000+01:00

Jag måste få skriva en sak till angående Green-domen: Anders Bengtsson (s) som sitter i konstitutionsutskottet säger i gårdagens SvD:
- Att hänvisa till Europakonventionen är fegt av HD och lika väl som Sverige kan ändra lagstiftningen kan även konventionen skrivas om.

Menar Bengtsson på fullaste allvar att vi skall ändra på de mänskliga fri- och rättigheterna för att han är missnöjd med en dom? Liknande argument brukar höras från t ex Zimbabwes president Mugabe: "Era fri- och rättigheter pasar inte i vår kulturkrets". Att skriva om EKMR är inget man gör i en handvändning (även om man kan göra tillägg) men det som är allvarligt är att denna grundbult för demokrati uppenbarligen inte är värd mer i Bengtssons ögon. Kan man ändra EKMR på grund av att han ogillar en osmaklig predikan kan man väl skriva om den för att tysta meningsmotståndare i andra fall, för att låta staten börja göra större ingrepp i medborgares liv etc.

KU kommer tydligen att ta upp hetslagen vid nästa möte. Besökaren föreslår att de tar upp Bengtsson också.

Green, HD och media

2005-11-30T11:16:00.000+01:00

Så kom den friande domen mot pastor Green. Se nedan om mina åsikter i sakfrågan. Det som retar mig idag är hur många i reaktionerna verkar ha fått för sig att det är någon sorts utländsk obskyr rätt som fått HD att döma som de gjort.

EKMR är svensk (grund)lag. Detta gick dock till och med rubriksättarna på SvD förbi vilket renderade dem följande mail från er Besökare:

God morgon!
Nyss öppnade jag min kära morgontidning (SvD förstås!) och läste om pastor Green och Högsta Domstolens dom.
Den stora rubriken ”Svensk lag hade fällt Green” lyser då mot mig. Tyvärr är det en ren felaktighet som jag kanske kunde väntat mig av
kvällstidningskollegorna men inte av SvD. EKMR (Europakonventionen om Mänskliga Rättigheter) är inte bara svensk lag utan rent av ett appendix
till den svenska grundlagen. Jag citerar (lag 1994:1219): ”Som lag här i landet skall gälla den europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd
för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.”

Rubriken är olycklig just eftersom många som varit kritiska mot domen just gjort felet att tro att detta är något EU-påfund, vilket ökar
EU-skepsisen i landet ytterligare. EKMR har dock ingenting alls med EU att göra.
Tack för en i övrigt bra artikel

Att grundlagen är överordnad till exempel hetslagstiftningen är inget konstigt. Det är det vi har grundlagen till - att ha som portal för övrig lagstiftning. Alla beslut och domar skall kollas mot grundlagen.

DNs ledare gjorde förresten den bästa sammanfattningen av sakfrågan: "Ett samhälle som accepterar den avvikande åsikten accepterar också den avvikande livsstilen"

Besökaren besöker: Julmarknad

2005-11-27T19:04:00.000+01:00

Eder Besökare tog idag tillsammans med sin käresta en sväng upp till Uppsala Slott där det skulle vara julmarknad. De skulle ha 20 kronor i inträde. För detta fick man komma in i en överfull lokal vars temperatur låg i övre delen av vad man kan kalla för rumstemperatur. Eftersom det inte direkt är varmt ute kring första advent så är de flesta människor varmt klädda. Kanske kunde man anpassa temperaturen inomhus en smula efter det - det finns ju inte direkt möjlighet att ta av sig. Nåväl, väl inne och kryssande mellan varma och därför gnälliga ungar kunde vi beskåda det som saluhölls på denna "julmarknad": Det mest positiva Besökaren hittade var kolsvarta hemstickade tomtar - och då hatar jag verkligen tomtar. I övrigt var det fabriksgjorda pepparkakor mellan någon hembakt smulig limpa av tvivelaktig konsistens, det var kitsch och skräp som såg ut som det som hamnat i övrigt-förrådet hos Särskolan. Det fanns även änglar gjorda av guldlackade makaroner. Detta tog de betalt för att man skulle få se.

Jag hade i min enfald hoppats få kika på riktigt hantverk, på rökta renhjärtan, saffransbröd och glögg. Men inte på något som liknade en stödloppis för ett dagis.

Besökaren rekommenderar alltså: Undvik för allt i världen julmarkander på Uppsala Slott.
Betyg: Vedervärdigt.

Synaps Error

2005-11-23T16:20:00.000+01:00

På grund av nattarbete är Besökarens synapser den här veckan fullt upptagna med att förstå varför de måste agera när de vill sova och sova när de vill agera. Textmängden reduceras därför till denna rappakalja. Återkommer när dygnet vänts tillbaka.

En lag

2005-11-22T00:06:00.000+01:00

Jag gjorde just ett skojigt politiskt test. Som vanligt i amerikanska tester blev jag liberal med en lätt dragning åt vänster - vilket ungefär motsvarar mittenpartierna i Sverige. Stämmer rätt bra med andra ord. En intressant liten extra detalj är frågan i slutet som inte ingår i testet: Om du fick stifta en lag som aldrig kan ändras, vilken skulle det bli?
Mitt svar efter en stunds funderande: Jag väljer att tolka frågan så att jag kan införa en lag i alla länder och då blir det att likt Sverige göra Europakonventionen för Mänskliga Rättigheter till grundlag mot vilken alla andra lagar skall prövas. Naturligtvis inkluderat tillägget som avskaffar dödsstraff. Får man fråga läsarna om vilka lagar de vill stifta permanent?

Rättvis beskattning

2005-11-21T16:47:00.000+01:00

Inte sällan läser man om en ”rättvis fördelningspolitik” eller ”rättvis beskattning”. Men rättvisebegreppet varierar ganska mycket med betraktaren. Besökaren försöker bena ut:

1 Full beskattning
Alla inkomster tas upp av staten och portioneras sedan ut efter behov. I princip kommunism alltså. ”Från var och en efter förmåga, till var och en efter behov” skrev Karl Marx.
Ingen kan berika sig på någon annans bekostnad. Staten ser till alla, det vore väl rättvist om alla levde på samma nivå?
Men visst blir det lite problematiskt när man skall avgöra vad var och ens behov nu är, och det kan bli ganska svårt att motivera folk till att arbeta*. Men någon sorts rättvisa är det väl onekligen.

* Som exempel kan man nämna min chef i Tyskland som jobbade på ett kommunistiskt jordbruk som tonåring där de som körde skördetröskorna var så fulla att de fick binda sig fast i maskinen för att inte trilla av – resultatet gjorde ju liksom ingen skillnad…

1b. Allt utom det lilla
Samma som 1 men man får behålla en liten del av inkomsten. Resultatet är egentligen detsamma.

2. Progressiv beskattning
Alla betalar en viss mängd skatt, men procentsatsen stiger med inkomsten. Denna typ har vi i dagens system med kommunalskatt på ca 30% och sedan statlig skatt, värnskatt och annat så att man till slut kan hamna kring ca 65% vid höga inkomster. Metoden kan naturligtvis varieras åt olika på så vis att man kan höja och sänka progressionseffekten.

Den som har råd att betala mycket skatt får också göra det även om man tillåter inkomstskillnader efter skatt och därmed i viss mån stimulerar folk till att vilja jobba för pengarna. Fortfarande kan dock incitamentet att arbeta hårdare bli kvävt av skattetrycket – man får inte valuta för arbetet. Men visst kan man se detta som en sorts rättvisa.

2a. Golv och tak
En variant på den progressiva beskattningen vore att på samma sätt som man har lagt ett existensminimum, då staten ger bidrag vid en inkomst under en viss gräns även lägger in ett ”existensmaximum” då man helt enkelt beskattar bort all inkomst alternativt förmögenhet över en viss nivå. Naturligtvis går inte det om man ser äganderätten som en mänsklig rättighet men man ger åtminstone ett visst utrymme för prestationsstyrd förmögenhet.

3. Platt skatt
Alla beskattas lika mycket, exempelvis 35%. Amen. Visst finns det en sorts rättvisa i det? Dessutom skulle en platt skatt ta bort många krångel med skatteplanering och liknande. Fortfarande betalar den som tjänar mycket onekligen betydligt mer än den som tjänar lite. Dock kan man naturligtvis håva in avsevärt mer än med dagens system. Är man emot inkomstskillnader över huvud taget kanske det upplevs som mer orättvist än punkt 2 – men håll med om att man behandlar alla lika?

4. Lika skatt
Alla betalar lika mycket – en statsavgift. Lika för alla – också någon sorts rättvisa, eller hur? Naturligtvis får detta olyckliga effekter för låginkomsttagare för att inte tala om dem som inte har någon inkomst alls. Ingen hävdar nog på allvar att vi ska införa ett sådant skattesystem – men det är ju ungefär så det fungerar i varje förening, vilket kan vara värt att tänka på när man talar om rättviseaspekten.

5. Betala efter vad du kostar
Slutligen kunde man tänka sig att det vore rättvist om alla bidrog med det de utnyttjar själva. Alla betalar en klumpsumma för polis och försvar, den som kör på vägar betalar vägunderhållet, behöver du sjukvård betalar du den o s v. Ett ganska omänskligt samhälle, men rättvist i den mån att ingen lever på någon annan.

Alltså. Vad är nu en ”rättvis skattepolitik”? Jo, ett uttryck som man skall vara försiktig med, oavsett vad man menar…

Uti kalmare stad...

2005-11-17T19:10:00.000+01:00

... ja där gives ingen kvast förrän lördagen, heter det i dryckesvisan, men man kan ju undra vad de dricker på kommunkontoret: Enligt Aftonblodet ska de ringa i en pingla varje gång en kommunalanställd gör något bra. Är det så illa ställt i Kalmar kommun att de måste ringa i klockorna när det händer något så bör nog resurser sättas in på andra fronter, och om inte kommer det bli ett fruktansvärt pinglande i korridorerna. Varför inte belöna den som kom med detta förslag med en mössa i grönt och rött med några strutar på krönta med varsin pingla?

Förresten har jag gjort om loggan. Nu ser man Besökaren!

ICA-bonus

2005-11-16T21:31:00.000+01:00

En gång i månaden får man ICAs bonuserbjudanden i brevlådan om man har ett sånt där fint rosa bonuskort. Det har jag förstås trots ljudterrorn i Norby (se nedan). Om man har handlat duktigt får man en presentkupong på 25 kronor (jösses... tjugofem kronor alltså!) men i varje fall får man de mest fantastiska erbjudanden via rabattkuponger. Om man köper tre paket grädde får man sju kronor rabatt, två tuber kaviar ger tolv kronor i prisavdrag och två kakor blockchoklad får kassörskan att be dig om sex kronor mindre. Helt automatiskt numera - du behöver inte ens ha kupongen med.

Men vad skall ett ensamhushåll som mitt med två kaviartuber på en gång till? Om jag nu ens äter kaviar gör jag väl av med en tub på någon månad. På samma sätt är jag ingen storkonsument av grädde eller blockchoklad - för att ha någon glädje av rabatterna måste jag mångfaldiga* min konsumtion. Det vore trevligt med någon rabattkupong emellanåt som man kan ha bruk för som ensam i hushållet - annars kan ni lika gärna spara på utskicket för det där jämrans pappret.

* Jag hoppas att alla ser att jag som språkpetimäter av närmast sjuka mått skiljer på t ex trefaldiga (gånger tre) och tredubbla (tre gånger dubbla - alltså åttafaldiga). Visst har x-dubbling blivit ett begrepp, men allvarligt talat - inte skulle någon väl säga ett fyrdubbelt leve (för min mor som förresten fyller år idag!) ?

Bölden på samhällskroppen - en fråga om Yttrandefrihet

2005-11-14T13:59:00.000+01:00

Härom dagen tog Högsta Domstolen upp målet med den öländska pastorn Åke Greens predikan om homosexualitet. Pastor Green påstår i sin predikan (som enligt honom kom till honom genom Gud!) att aids uppstått på grund av homosexualitet, att homosexuella är en varböld på samhällskroppen och så vidare. Personligen tycker jag nog att det är intoleransens förridare som pastor Green som är mest böldlik men frågan är om denna böld har/ska ha rätt att sippra ut sitt åsiktsvar?

Grunden till ett liberalt samhälle är de mänskliga fri- och rättigheterna. I dessa ingår bland annat att man har rätt att älska och ha sex med någon av samma kön (som är med på det förståss) men också rätten att tycka att det är otäckt eller rent av vidrigt att andra gör det. Vill man dansa runt ett varv till så har även jag rätt att tycka att den som tycker tycker fel. Och så vidare.

Man har också rätt att uttrycka detta tyckande. Åsikts- och yttrandefriheten är inskriven i grundlagen. Men ändå vill man sätta någon form av gränser. Man får till exempel inte bruka yttrandefriheten till att uppmana till brott. Man får inte heller förtala folk - att skriva något om en människa i en tidning eller en blogg kan vara förtal även om det är sant! Dessutom har vi infört regler mot hets mot folkgrupp och liknande och det är här pastor Greens uttalande kommer in.

Vissa av Greens påståenden har han hämtat ur Bibeln och det vore främmande att förbjuda någon att citera eller utveckla något ur religiösa skrifter. (Att han sedan lika gärna kunde ha angripit människor som rör vid produkter av svinläder - det står det också fördömande om i Bibeln - är en annan sak - att vara en hycklare är ju inte olagligt, det är vi överens om!). Frågan är om hans egna små tillägg - aids nämns ju knappast i Bibeln - är hets mot folkgrupp.

Personligen tycker jag att det är lite farligt att göra inskränkningar i yttrandefriheten. Jag tycker att man skall ta debatt med idioter istället för att förbjuda dem att torgföra sina åsikter. Gränsen går vid just uppmaningar till brott. Det vore troligen mycket enklare att avväpna rasister och liknande pack om de fick säga vad de tänkte och sedan försvara sina åsikter. Nu blir det lätt så att dessa åsikter byggs på bland meningsfränder i det tysta där de blir mer och mer ingrodda eftersom de inte ifrågasätts med logiska argument. På samma vis bör man nog låta frimicklare tjata om styggelsen i homosexualiteten och helt enkelt svara med vetenskapens syn - d v s att homosexualitet i sig inte är upphov till en endaste sjukdom o s v.

Förbjuder man folk att uttrycka sina åsikter får de dessutom vatten på konpirationsteoretiska kvarnar. Man kan värva folk genom att säga: "Se, man vill inte låta mig tala - jag vet något skrämmande och sant. Man tystar mig - det är synd om mig!" Dömer man pastor Green blir han en martyr. Det är han inte värd.

Åke Green har många vedervärdiga formuleringar i sin predikan men han bör i yttrandefrihetens namn frikännas och sedan glömmas. Må han torka fast i sin predikstol på Öland.

Besökaren ringer gatukontoret

2005-11-11T13:30:00.000+01:00

- Uppsala kommun, Gatukontoret
- Goddag, jag heter Lars Xxxxx och ringer från Besökaren. Jag åker ofta Kungsgatan och jag har där observerat skyltningen. Det står "Central station".
- Ja?
- Jo, det är skrivet i två ord och det kan ju inte vara riktigt. På samma vis som det är skillnad på en brun hårig sjuk sköterska och en brunhårig sjuksköterska så är det skillnad på en central station och Centralstation.
- Hm... ja, det har du rätt i.
- Har ni ingen som kollar skyltarna innan ni sätter upp dem?
- Ehm, ja, det kanske var av utrymmesskäl...
- Men orden står ju efter varandra. Det tar ju mindre plats att skriva ihop dem.
- Det har du rätt i, hördu, vi får titta på det där. Så skall det ju inte se ut.
- Nej, just det. Men då får jag tacka då.
- Tack själv.
- Adjö!

Vinkla vackert

2005-11-10T17:32:00.000+01:00

Tidningen Affärsvärlden har gjort en analys där direktörer i svenska storföretag värderas utefter prestation gentemot lön. Höga poäng betyder att presonen är underbetald och tvärtom.
Aftonblodet ger detta följande vinkling:
"En nolla med 16,5 milj i lön".
Typiskt svenskt, typiskt kvällstidning, typiskt avundsjukt gnällande. Hade det inte varit mer konstruktivt att lyfta fram några föredömen med höga poäng - de som driver Sverige framåt?
Nä, för i Aftonblodets värld är direktörer per defintion onda, lata och suger ändå bara ut arbetaren.

Detta är oerhört!

2005-11-10T10:28:00.000+01:00

Igår när jag körde en krum liten färdtjänstgumma genom stadens gator röt hon plötsligen till: "Detta är oerhört!". Er Besökare ryckte till. Hade jag kört för fort, för nära en rullatorstödd äldre herre, gick det punkare på stadens torg eller vad var det?
nej, det var det faktum att de hängt juldekorationer över Svartbäcksgatan i början av november som var upphov till den lilla rara damens utbrott. Icke en dag före första advent borde de få. Skämmes!
Och jag bara nickade och höll med. Gummorna är kloka ibland. Till skillnad från affärsinhavarna.

Tregångare

2005-11-08T17:59:00.000+01:00

Nyköpt diktsamling: Mohamed Omars Tregångare

Svensk/iransk/kenyansk debutant. Han skriver som jag vill skriva - kanske som jag skriver ibland - när jag la upp en av hans dikter på ett community trodde min flickvän först att det var min. Men han har något som jag inte har - en plan för diktsamlingen och ett djup i väven av dikter. De bildar ett sammanhang. Själv får jag bara till enstaka skott.

Åter till herr Omar- en intervju:
http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_10190129.asp

En annan sak med Mohamed Omar jag verkligen gillar är hans inställning till islam. han är såvitt jag förstår praktiserande muslim och diktsamlingen innehåller många tecken. Rent av en halvmåne på omslaget. Men han - och det var så jag fann honom - tar öppet avstånd från wahhabismen, den extrema muslimska fundamentalism som bland annat ligger till grund för Saudiarabiens rätts- och trossystem. Han är en vidsynt och öppen muslim, utan fördomar om kristna, ateister och judar. Han missionerar på sitt sätt genom sina dikter men inte påträngande. Ett nej, jag går en annan väg skulle troligen mötas av ett vänligt leende.

http://www.judiskkronika.se/a_42005.htm

Om alla kristna och muslimer vore toleranta och öppna skulle vi leva i en bättre värld. Tack Mohamed Omar för att du ger den tolerante muslimen ett ansikte.

2005-11-08T17:21:00.000+01:00

Egentligen är jag för trött för att blogga idag, men jag vill ju inte att mina eventuella läsare skall tröttna. Pliktskyldigast skriver jag alltså lite ändå. Annars försöker jag begränsa häckandet vid datorn en smula - minska mitt internetberoende med andra ord. Igår tvingade jag mig själv att - trots att jag var ledig hela dagen - inte vara på internet mer än sammanlagt en timme före det att kvällsmaten var uppäten. Och se där: lägenheten blev städad, promenad blev gången, lite allmän nytta som behövde göras blev gjord, två diktsamlingar blev hämtade från posten, katterna blev borstade och klappade.

Det är nog lätt att bli passiv bakom skärmen - jag skall försöka undvika det i fortsättningen. Bäst jag slutar nu alltså.

Håll dig till höger, Svensson!

2005-11-05T16:18:00.000+01:00

Nyss körde er Besökare sträckan Uppsala-Stockholm på E4:an och vad finns det då att upppröras över? Jo, att folk envisas med att ligga i mittfilen på trefilig motorväg oavsett hastighet. Om det är motorväg och 110 och man väljer att köra 90 km/h istället så kan det kanske vara lämpligt med hänsyn till vatten på körbanan, oerfarenhet av motorväg etc men gör då det i körfältet längst till höger. Själv satte jag farthållaren på starx över 110 (112?) och fick ändå åka slalom från höger över mittfilen, köra om och så tillbaka igen. Till och med en lastbil med släp låg och körde i mitten - och då var det inga bilar till höger som han kunnat tänkas vilja köra om. Vad tror Svensson att högra filen är till för? Väghållningsfordon? Cyklister? Kanske är jag skadad efter att ha bott i Tyskland men jag blir tossig på detta eviga mittfilande. Men det är väl någon sorts spegling av nationalkaraktären, vad vet jag?

Äsch, trevlig helg nu!

Besökaren besöker: En shoggoth på taket!

2005-11-05T11:03:00.000+01:00

En spelman på taket i Lovecrafttappning - kan det verkligen bli bra det?
Jo, absolut. Teater Tentakel har gjort en fantastisk uppsättning med vansinnig dekor och klockrena sångnummer (Fiskargubben som sjunger: "Om jag hade gälar..." var en allmän favorit!)

Pjäsen ingår som del av Lovecraftkonventet Miskatonicon i Årsta i Stockholm och spelas även idag lördag klockan 20 och 17 på söndag. Har man ingat annat för sig och vill ha sig lite trevlig tentakelunderhållning kan man bege sig till Årsta Folkets Hus. Pjäsen är sevärd även för "vanliga" människor som inte är Lovecraftfans, men är man tentakelälskare får man inte missa den!

Elbrist?

2005-11-04T16:06:00.000+01:00

Läste just på UNTs nätupplaga att elbrist hotar i Sverige vid plötsliga konsumtionstoppar som en eventuell köldknäpp i vinter. Ändå vill ett flertal partier lägga ner kärnkraften. Barsebäck skall avvecklas och fortarande få man inte ens forska om nya och effektivare kärnkraftverk.

Kärnkraften har, som jag ser det, följande problem:
* Den genererar livsfarligt avfall som fortsätter att vara livsfarligt i enormt lång tid.
* Ett terroranfall mot ett kärnkraftverk vore förödande liksom att fel personer kommer över högradioaktivt material

Om man en gång har startat ett kärnkraftverk sitter man med avfallskägget i brevlådan (eller urberget...) . Avfallet blir faktiskt inte mer farligt för att kvantiteten ökar - vi har redan en massa avfall som vi inte vet var vi skall slutförvara. Avfallet var alltså ett gott argument för att aldrig ens börja med kärnkraft men nu när vi har den så kan vi lika gärna fortsätta. Vi gör ingenting värre. Kan vi slutförvara ett ton kan vi sluförvara 100 000 ton och om inte så inte, oavsett mängd.

Att svenska kärnkraftverk är driftsäkra behöver man inte vara oroad för - jag kan rekommendera ett berök på Forsmark för den som tvivlar. Återstår terrorism. Gott. Men risken att ett kärnkraftverk angrips är knappast särskilt stor i Sverige. Det finns inga skäl att angripa t ex Forsmark. Men visst behövs det en säkerhetsplan ändå.

Vad är alternativen till kärnkraften då? Naturligtvis bör vi satsa på förnyelsebara energikällor i första hand, men de som finns räcker inte till idag. Menar miljöpartiet mfl allvar med att vi skall importera kolkraftsel från Tyskland istället?

Friskolor = fria skolor?

2005-11-03T11:37:00.000+01:00

Folkpartiet har svängt om friskolor och vill förbjuda konfessionella friskolor. Detta har fått en del liberala debattörer och bloggare att reagera och kalla (fp) nykonservativa. Men är det antiliberalt att förbjuda konfessionella eller politiska friskolor?

Barn som skulle placeras i dessa skolor kommer troligen från en hemmiljö som är satrkt präglad av den konfession som skolan i fråga skall ha som grund, oavsett om den är frikyrklig, katolsk eller muslimsk. Föräldrarna har givetvis rätt (och rant av ansvar) att uppfostra sina barn enligt den tradition som de anser vara den riktiga. Men skolan skall ge barnen en chans till eget ställningstagande. den skall vara neutral i politiska och religiösa frågor så att barnen får en möjlighet att ifrågasätta sina föräldrars tro när de blir äldre. Att debattera med barn som gått i Livets Ords Skola här i Uppsala är en pärs - det har jag personlig erfarenhet av. Deras världsbild är ganska långt ifrån den som den moderna vetenskapen presenterar. Dessutom har de väldigt rigida uppfattningar i många moralfrågor. De har fått lära sig att det är på ett visst sätt, givet av Gud - inte att olika människor resonerar sig fram till sina ståndpunkter. Det vore önskvärt att barn åtminstone i skolan fick en så allsidig bild av samhället som möjligt.

Till de liberala förespråkarna för konfessionella friskolor: Vore det OK med en friskola med socialistisk profil som sjöng Internationalen om morgonen och lärde grundskolebarn om världen ur ett socialistiskt perspektiv? Om inte - varför är det OK med ett fundamentalistiskt kristet eller för all del muslimskt synsätt?

Till saken skall sägas att jag absolut stöder idén om friskolor med olika inriktning, t ex Waldorf, speciell naturvetenskap eller språk. Jag har inga problem med t ex en arabisk-svensk friskola, med undervisning på båda språken. Inte heller har jag något problem med att gymnasieskolor kan få ha konfessionell grund - vid det laget är barnen gamla nog att börja ifrågasätta. Men låt grundskolorna vara konfessionslösa och låt föräldrarna ta barnen till kyrkan/bönehuset/moskén på fritiden om de anser att det behövs!

Det vita bandet

2005-11-02T09:08:00.000+01:00

Aftonblodet påbörjar idag en kampanj mot våldtäkter som man kallar Det Vita Bandet. Tanken är att man- om man " lovar att aldrig utöva, acceptera eller blunda för mäns våld mot kvinnor " skall sätta på sig ett vitt band. Därefter kan man känna sig som en ansvarstagande medborgare - eller?

För det första är jag, liksom förhoppningsvis 99,99% av mänskligheten, emot våldtäkter och sexuella trakasserier och hot. Jag vill inte utöva eller acceptera eller ens blunda för mäns våld mot kvinnor. Men jag vill inte heller blunda för mäns de facto mycket vanligare våld mot andra män. Inte heller de relativt ovanliga, men dock existerande fallen där kvinnor slår män eller rent av andra kvinnor har mitt gillande. Jag accepterar helt enkelt inte våld mellan människor. Jag har inget behov att rikta mitt ogillande mot just någon särskild typ av våldsbrott - hur obehagliga dessa än är.

För det andra stödjer jag frihet på internet (blått band), HIV-forskning (rött) , Cancerforskning(rosa), homosexuellas rättigheter, miljöarbete, mänskliga fri- och rättigheter o s v utan att för den skull pynta mig med band i olika färger och kulörer. Jag vill kunna vara en god och snäll medborgare utan att behöva se ut som en julgran. Det blir inget band den här gången heller.

Slutligen är jag lite skeptisk mot Aftonblodets sätt att ta upp fall av överfallsvåldtäkter utomhus. Det är illa att det sker (och tydligen blir vanligare) men den stora massan av våldtäkter sker inomhus av någon offret känner. Läs "En riktig våldtäktsman" av Katarina Wennstam - det är en intressant och skrämmande bok. Att vifta med fara-flaggan om överfallsvåldtäkter som Aftonblodet gör är bara ett säkert sätt att skrämmas - och det lockar ju lösnummersköpare...

Meddelande

2005-10-30T11:53:00.000+01:00

Besökaren ägnar sig bland annat åt besök i Stockholm för att återhämta sig från nattarbete. Därav den klena tillförseln av text här. Men nästa vecka återupptas skrivandet...

Uppsala

2005-10-28T02:34:00.000+02:00

En del av charmen - och faran - med att vara student i Uppsala är det lätt kaotiska nationslivet. Jag gick ut klockan tio eller så med mina bekanta och kom hem nu efter en efterfest med absint och konstig trancemusik hos en för mig helt okänd överliggare (han var flera år äldre än jag och pluggar än!). Knäppt men roligt men nu måste jag verkligen sova. Godnatt!

Moderat kulturskymning?

2005-10-26T10:30:00.000+02:00

Stockholms borgerliga partier presenterade igår kväll sitt budgetförslag. Jag bor visserligen inte i Stockholm men jag läser en stockholmstidning, och är i Stockholm varje vecka så jag kikar gärna lite ändå. Moderaterna sticker ut mest med förslaget att minska på kulturanslagen med 100 miljoner jämfört med majoritetens budget. Ingen satsning på fria grupper, kulturfestivaler, träffpunkter för unga, fritidsklubbar etc. Dessutom vill man ta bort fria entreer på ett anatl museer. Det senare förslaget tycker jag faktiskt är relativt vettigt - det kan gott få kosta en 20-40 kronor att gå på museum - den som vill gå på museum gör det nog ändå och det är ett sätt att få in pengar till verksamheten - inte märkligt med det. Däremot är de andra förslagen ett steg mot kulturskymningen. Borta är de små steg mot en lite mer generös kulturpolitik som Fredrik Reinfeldt flaggade för tidigare. Istället känns det som en återgång till de marknadsdyrkande tongångar som MUFs ordförande Johan Forsell propagerat för: Kultur som inte är ekonomiskt självbärande har inget existensberättigande.

Nu är (M) farligt ute. Det måste finnas plats för värden som inte kan mätas i pengar. Allt kan inte och bör inte konkurrensutsättas. Jag är övertygad av att mycket av ungdomsproblem med lättare kriminalitet etc beror på en oförmåga att uttrycka sig. Den vars språk inte räcker till för att uttrycka sig med försöker på andra sätt. Det kan vara genom andra kulturyttringar - men också genom frustration - våld, skadegörelse etc. Vidare väcker kultur tankar hos människor. Tankar som behövs för att driva samhället framåt, precis å samma sätt som kreativitet inom företagande krävs. Varför vill (m) bara se nyskapande inom företagandet? Kan man inte se samhällsutveckling på fler plan än det ekonomiska?

Hata-Linda-Enkät

2005-10-26T09:10:00.000+02:00

Linda Skugge undrar varför hon retar upp folk. Jag följer andra bloggares exempel och svarar:

1. Varför väcker jag så mycket känslor?
För att du skriver provocerande. På gott och ont. Det är märkligt att du ens behöver ställa frågan.

2. Vad är det största felet på mig?
Jag har inte läst mycket som du har skrivit på senare år, och anledningen att jag slutade var att jag blev helt vansinnig på att du rackade ner på andra personers väl underbyggda åsikter med argument som: X har fel, X är dum i huvudet. Du har däremot alltid rätt, även om du inte kan underbygga åsikterna med argument.

3. Varför engagerar ni er så i mig om ni tycker att jag är så dålig?
För att du syns och hörs. Du har trots allt stor framgång med dina krönikor. När man själv sitter sprängfylld med åsikter (naturligtvis bättre underbyggda och mycket klokare :P) och dessutom anser sig vara duktig på att skriva kan man bara inte förstå varför en gapig brud lyckas där jag inte gör det. Förmodligen för att du just är så övertygad om dina förtjänster att du inte låter dig hindras - och det är trots allt en beundrandsvärd egenskap. Se där, även Linda Skugge kan få vara ett föredöme ibland!

4. Jag vet en massa skribenter/skådisar/artister som jag tycker är dåliga ? men inte ägnar jag dyrbar tid åt dem. Varför lägger ni ner tid på att läsa mig när ni tycker jag är dålig?
Ehm, jag har ju inte läst dina krönikor på länge. Just för att jag inte gillade dem. Jag måste dock erkänna att jag börjat kika in på bloggen ibland och den är bättre än det jag minns av krönikorna. Kanske har du blivit äldre men framför allt tror jag att du alltid skrivit blogg (även på krönikeplats) men det är lättare att ta till sig i bloggformat än från en papperstidning. Är man uppväxt med SvD så har man en annan bild av hur en krönika skall vara skriven :)

5. Ni tycker att jag är obegåvad, det är helt okej, men ger ni er på alla andra som ni också tycker är obegåvade? Mailar ni dem och skriver hatiska saker?
Jag talar om att jag stör mig på folk. Men det dethär är första gången jag skriver till dig. Och rena hatanfall skulle jag aldrig skicka till någon. Helt obegåvad är du ju förresten inte - du har en fantastisk mediebegåvning, även om den inte nödvändigtvis är språklig!

6. Ni tycker att jag ska sluta skriva, men alla de som gillar mig, ska de inte ha rätt att läsa och gilla mig?
Konstig fråga. Klart att du skall fortsätta skriva! Om jag inte gillar det kan jag väl fortsätta låta bli att köpa Expressen. Om ingen köper tidningen kommer de nog att fundera över skribenterna - men det verkar ju inte vara någon risk, till och med en inbiten Skuggeskeptiker som jag måste ju kolla din blogg nu och se resultatet av den här enkäten!

Ramadan

2005-10-20T11:53:00.000+02:00

Idag är det den 20 oktober. Det är också mitt i ramadan. Om knappt två veckor avslutas ramadan med ett hejdundrande firande, med en fest som lär påminna lite om vårt julfirande - mycket god mat och presenter när hela familjen firar tillsammans.

I somras fick jag för mig att under en månad undvika alkohol och kaffe. Bara för att. Jag kan inte påstå att det var särskilt besvärligt även om jag blev sugen både på espresso och öl emellanåt. Men det fick mig att fundera över vad öl och kaffe betyder - och i viss mån i största allmänhet reflektera över vilka saker man kan undvara. Dessutom fanns det ju en särskild glädje i den första fikan och det första glaset vin efter den här månaden.

Idén med ramadan - att inte äta, dricka eller ha sex från soluppgång till solnedgång under en månad - lär vara att muslimen skall tänka på dem som har det fattigt och dåligt ställt. Men säkerligen kommer en eller annan fram till en del saker i sitt eget liv också. Dessutom har ramadan en fördel till - hela familjegemensakpen deltar ju, vilket gör kvällens måltider extra speciella.

Säkerligen är inte dte här upplägget något för var man men många skulle säkert må bra av att sätta upp en tillfällig regel i sitt liv, för att pröva sina egna vanor.

En avslutande tanke - undrar om det finns någon snäll muslim som skulle låta mig få kika in när ramadan slutar, bara en kort stund? Det vore faktiskt kul. Och jag lovar att i gengäld komma med ett luciatåg den 13:e december och jaga bort mörkret.

Ljudterror

2005-10-18T12:54:00.000+02:00

Igår gick jag och handlade på min lokala ICA-affär. Den är helt OK, ligger visserligen 1,5 km längre bort än Konsum och Tempo men den extra cykelturen gör mig bara väl. Ibland är det lite långa köer till kassan men mina arbetstider gör att jag kan gå ocjh handla när inte alla andra gör det så det är egentligen mitt eget fel om jag går dit halv sex på eftermiddagen. Men det finns ett fel - de spelar radio hela tiden i ett högtalarsystem som är så sinnrikt att de skulle kunna sälja det som ljudsprinkler - var man än står bli man träffad. Det är inte hög musik, man kan tala med varandra utan att behöva höja rösten, men det hörs ändå tydligt hela tiden. Radio Uppland eller City 106,5, menlösa hits.

Men varför? Varför måste en ICA-affär strössla de senaste hitsen över sina kunder? Jag har tvingats utstå Darin, Tomas Ledin och igår Amy Diamond medan jag letar efter solrosfrön. Var är kopplingen? Om en klädkedja använder musik av en viss sort för att profilera sig om ungdomliga, tuffa eller hiphopiga kan jag förstå det eftersom det ligger i linje med den bild av affären som de vill att kunder skall ha men ICA? Ska inte alla handla på ICA? Vad ska ni med en musikalisk profil till? Jag blir så stressad över oljudet att jag vill fly. Jag vill ge fan i solrosfröna och struntar i att fundera på om jag vill ha kyckling imoprgon. Jag vill bara ut. Jag vill inte höra en barnstjärna kvida: What´s in it for meeeee? medan jag köper äpplen.

Är vi rädda för tystnaden? Vad skulle kunna hända? Hör vi hur de misshandlar praoelever bakom pantinlämningen eller är det den hemliga besprutningen av grönsaker som måste höljas i skval? Eller kanske är det bara ett plötsligt samtal kunder emellan som måste förhindras?Allvarligt talat kräver jag rätten till tystnad i affärer man passerar nästan varje dag. Tycker jag inte om musik då? Jo, men det är ju det jag gör. Jag kan gå hem och lyssna på uppskattningsvis drygt 400 cd-skivor och radio har jag också om jag vill ha City 106,5. JAG VILL BARA INTE HA DET UPPKÖRT I ÖRAT!

Jag sökte på nätet för att hitta en mailadress till ansvarig ICA-handlare i Norby men det finns tydligen inte. Kanske har de en förslagslåda i butiken? Jag ska fråga nästa gång jag är där, men då lär jag få ta ut öronpropparna innan kassörskan svarar.

Så, nu har jag varit arg idag också.
Men jag är rätt snäll egentligen.

Din granne har pengar och sex i garderoben - kolla om du är drabbad!

2005-10-14T16:38:00.000+02:00

Två fina sätt att minnas att man lever är att vara kär eller att vara arg. Eftersom kärleken i mitt fall befinner sig sju mil söderut under veckorna (men nu är det strax helg!) får jag nöja mig med att gå och väcka en mysigt sjudande ilska i mellangärdet. Ett utmärkt sätt att få svavlet att rinna till är Aftonblodets löpsedlar. Förra veckan blev jag arg två gånger: Först var det den där dagen då några hackare hade skrivit ett illa formulerat brev till folk som hade konton på Nordea och bett om deras inloggningsuppgifter. Detta fick Aftonblodet till: INTERNETATTACK MOT BANK INATT - 1,5 MILJONER DRABBADE - KOLLA OM DU ÄR EN AV DEM! (fritt ur minnet, den exaktaordalydelsen var en annan). Det är klart att det låter som om 1,5 miljoner svenskar fått sina konton tömda över natten och eftersom det inte stod något vettigt på framsidan hellre köpte nog många tidningen. Rent jävla bondfångeri om man frågar mig.

Dagen efter var det NATASJA HADE SEX I GARDEROB som var den viktigaste nyheten i Sverige. För det är väl det som står på löpsedeln som är viktigast? Poängen med en kvällstidning är att någon köper den. Poängen med löpsedeln är att locka till köp. Aftonblodets rubiksättare är nog yrkeskunniga - de vet vad som säljer. Alltså är det inte Aftonblodet som blir föremål för min magsyras muntra bubbel denna dag utan det svenska folket som kollektiv. Hur kan det vara av riksintresse att någon bimbo ur en dokusåpa (för jag antar - helt utan empirisk forskning - att det är en sådan som avses med Natasja) haft sex i en garderob? För mig får hon ha sex i en tändsticksask om hon får plats eller ha sju på Hötorgsskrapan men jag vill inte läsa om det. Men det vill tydligen svenska folket. Herreje.

Så till dagens löpsedel: "Kolla hur mycket din granne tjänar - genom ett enkelt tryck på mobilen (eller något åt det hållet)." Jamen guuuud så spännande - tydligen! Jag tycker att det är fint med offentlighetsprincipen. Verkligen. Men vilket intresse har jag i hur mycket min granne tjänar (tack högre makter för att det inte stod förtjänar förresten - ett allt vanligare språkfel som nog hade fått mig att självantända)? Sverige måtte verkligen vara avundsjukans eget kungarike eftersom varje krona mer uppenbarligen leder till diskussioner över lättfilen vid frukost hos Svensson. Eller? Kan någon snäll läsare berätta varför man är så intresserad av grannens inkomst? Eller av vad Natasja gör i garderoben?

Såja, nu har jag lugnat mig. Nu är det bara att invänta flickvännen.

Nobelpriset

2005-10-13T18:04:00.000+02:00

Ingen Tranströmer i år heller. Attans. Men en engelsk dramatiker som jag aldrig hört talas om. Fast han verkar lite roligare än den hemska häxan förra året. (och innan någon kopplar det här inlägget till förra och skriker "mansgris!" - pröva att läsa något av Jelinek! Hon är en häxa - av ord, inte av kön!)

Ibland tror jag att Nobelkommittén sätter en ära i att inte välja ett namn som någon skulle tippa på: Oates, Tranströmer, Adonis etc - glöm Nobelpriset: ni är för kända!

Edit: Ok då, Günter Grass kände jag till innan, liksom Dario Fo. Och Szymborska har jag lärt mig älska i efterhand...

Feminst-Tiina

2005-10-13T17:42:00.000+02:00

Fi-Tiina lämnar Fi:s styrelse. Hon känner sig hotad. I själva verket tror jag att felet är att Tiina för första gången på allvar har blivit granskad. Men, Tiina, det blir man om man ställer upp som frontfigur i ett parti som ställer upp till riksdagsval. Om det dessutom är ett extremistiskt litet parti och man genom sitt sätt stöter bort en efter en av dem man förväntas samarbeta med är det kanske ännu mindre märkligt att man blir noggrannt granskad. Och handen på hjärtat, Tiina, du har väl på sätt och vis lyckats? Du har fört fram dina extrema åsikter i media på ett sätt som få extremister lyckas med, fråga någon i KPML(r) eller Sverigedemokraterna ska du få se.

Går det ett drev mot feminismen som Gudrun Schyman och Tiina Rosenberg hävdar? Nej. Men man går inte på vad som helst i den politiska korrekthetens namn längre utan även feminister måste börja fundera på hur samhällstillvända deras idéer är. Men alla riksdagspartier funderar över sin jämställdhetspolitik, så kanske har de lyckats med något. Och visst har FI gjort nytta - för i och med att de presenterat extremfeminismen offentligt kan man äntligen bemöta den sakligt utan att kallas mansgris. Och sakta håller genustrenden inom universitet etc på att utsättas för ett rimligt ifrågasättande. Tack för det Tiina och lycka till i fortsättningen.

Den personlige coachen

2005-10-11T16:58:00.000+02:00

Av en händelse så var jag bjuden på middag hos en bekant i söndags. han jobbar som personlig coach och efter den delikata måltiden petade han lite lagom i mitt icke existerande yrkesliv.
Några små sanningar:
Jag ägnar min tid åt att aktivt undvika att söka jobb som jag skulle kunna få och trivas med eftersom jag vantrivs med rollen som jurist men inte kan förlika mig med tanken på att "ge upp" utbildningen.
Men hur slutar man att "vara jurist"? Kanske borde jag dra nytta av allt jag lärt mig, men inom något helt annat. Kan en f d präst bli framgångsrik reklamare kan väl jag bli journalist - eller vad det nu skulle kunna bli...

Jag skall förutsättningslöst försöka lista ut vad jag egentligen vill göra - och sedan se till att göra det också. Nu väntar jag liksom bara på att ha varit arbetslös sålänge att jag kan försvara byte av sektor inför mig själv och andra...

*

Förresten hade jag en kund i taxin i lördags natt som pekade mot stereon och sa: är det den där skivan som jag har läst om. Jo, jag lyckades få en bloggläsare i bilen :)

Tidningen en lördagmorgon

2005-10-08T12:36:00.000+02:00

Lördag - dag mellan två långa nattpass - och det finns gott om tid att bara ligga i sängen och läsa tidningen. Där finns en hel del intressant att läsa:
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_10721096.asp . Lars Ohly har tydligen tagit sitt förnuft till fånga (eller delar av det, det mesta tycks ha runnit ut i sanden under någon olycka i barndomen eller så) och utträtt ur Svensk-kubanska föreningen som hyllar diktatorn Castro. Nu får han kritik av folk i den gena partistyrelsen som hävdar att "Vi anser inte att Kuba är ett idealsamhälle, därmed delar vi det kubanska folkets och regeringens inställning” framhåller brevskrivarna. Men Kuba har under 40 års ”ekonomisk, biologisk, terror- och propagandakrigföring” från USA på ett ”enastående sätt kunnat tillgodose många mänskliga rättigheter”. Att Amnesty sedan konstaterar att Kuba inte har ett fungerande rättsystem, ingen yttrandefrihet m m spelar tydligen ingen roll bara man håller den röda fanan högst. Det är samma sorts människor som hävdar att länderna i Östblocket fick det sämre när järnridån försvann.

En av de i mitt tycke mest sympatiska dragen med vänstern är att den brukar stå upp för mänskliga rättigheter men det gäller inte kommunisterna i (v) tydligen. Kan vi inte bara rösta ut det partiet ur riksdagen?

På tal om kommunister så läste jag i DN igår att den sparkade fackbasen på Connex brukar kalla meningsmotståndare (läs t ex arbetsgivare) för "grisarsel" när han blir arg. Undra på att de tycker att han har samarbetsproblem.

Jag läser vidare i morgonbladet. http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_10722507.asp Ämnet triklosan som skadar vattenlevande organismer ingår i tandkräm från Colgate och Pepsodent, men inte i övriga större märken. "(triklosan) används i vår patenterade formel, som har kliniskt bevisats minska plack- och tandköttsproblem" säger Colgate-Palmolives informationsansvarige. Herregud ja, vad är väl vattenlevande organismer mot en del i skyddet mot den hemska placken? Jag dubbelcheckar i badrummet. Puh, jag har Zendium och lägger på minnet att inte köpa Colgate nästa gång heller.
På tal om miljöskador så ska de ersätta Rhoca-Gil med Cembinder U22 i Hallandsåsen. Min hjälte Björn Gillberg på Miljöcentrum var "miljöcontroller" (sic!) på bygget men sades upp när han konstaterade att medlet riskerar att täta fiskgälar också. Vad ska de med en "miljcontroller" till om han inte får göra sitt jobb?

Domaren som avskedats för att han köpte sex av en prostituerad vill ha jobbet tillbaka. Han anser att hans brott är jämförbart med snatteri. Faktum är att straffskalan är exakt densamma och praxis nog också på ett ungefär. Ett faktum som är lätt att missa. Sedan kan man fråga sig om en domare bör ha snatteri i bagaet heller.

puh. Nu ska jag läsa kulturdelen, göra nytt te och sedan ta mig an lokaltidningen och sudokun.

Från Apocalyptica till Wolfsheim

2005-10-07T12:35:00.000+02:00

Inför helgens jobbande i taxin har jag förfärdigat en mp3-skiva med 9½ timmar hits ur ungefär hela mitt liv. Lite kul att blanda hejdlöst, öven om jag nu höll mig till relativt "normal" musik - dvs ingen blackmetal, inget noise etc. Men från Velvet Underground och Elvis till Rammstiens någon vecka gamla singel. Från värsta åttitalsnostalgin med Imperiet och Jakob Hellman via Tarmvred, Teddybears och Johnny Cash till Covenant. Allt går att hitta på denna mp3-cd. Undantaget är naturligtvis all form av r´n´b, hiphop och annan skit :)

Många låtar är sådana jag inte lyssnat på på åratal. Med andra ord - ikväll blir det inte fullt lika tråkigt att vänta på körningar...

Industry:law

2005-10-06T20:05:00.000+02:00

Jag tittade just på min egen presentation här intill. Man bör göra det ibland så att man minns vem man är. (oah - det där var snott rakt av!). Nåväl. Det står Industry: law där. Det låter som en bandnamn - ett riktigt bra ett också. Slumpen är poetens bästa vän.

På tal om bandnamn så ringde en av mina äldsta vänner just. Det går åt helvete även för honom - ekonomin och familjen kajkar, men hans musikaliska karriär går framåt. han bröjar så smått spela med sina idoler. Och han har foten inne i Gotlands lilla musikvärld. Bara det vore ett skäl att hitta ett jobb där.

Men allvarligt talat - prishöjningen på Gotlandstrafiken? Är de på riktigt inte friska?

I min gamla egenskap av Döden har jag fått reklam av Prinsessan Glamour. Man tackar och rosslar.

Å vad det är roligt att vara jur kand

2005-10-06T17:51:00.000+02:00

När jag beslöt mig för att läsa just juridik såg jag mig nog som domstolsjurist. Det är juridik för mig - tvistlösning, inte att vända papper och ~~suga kuk~~ tjäna pengar åt andra. Men för att komma in vid domstolarna måste man sitta ting. Detta innebär i princip en lågavlönad tjänst som notarie vid någon tings- eller länsrätt under 1½ år. Inga problem. Jag gör det. Nu är det bara så att alla stora affärsrättsbyråer och många andra potentiella arbetsgivare inom näringslivet inser att notarietjänstgöringen är ett utmärkt sätt att få någon annan att betala för utbildning och kräver därför att man suttit ting. Dessa jobb är helt ointressanta för mig men inte för alla de små karriärs- och penga~~kåta~~hungriga gossar och töser som suttit av studietiden på Juristbiblioteket och Stockholms Nation. Samtidigt drar staten in på tingsrätterna och notarieplatserna. Följden blir att betygskraven för att komma in på tingsrätterna blir absurda. För ett år sedan skull eman ha haft högsta betyg på samtliga tentor PLUS sidomeriter...
Nu kan man faktiskt klara det om man har en eller två tentor utan AB.

Betygen finns i stegen AB, BA, B och U - varav U är underkänd. Har man fått ett godkänt betyg en gång kan man inte tenta upp det. Jag har två B efter ett år helt utan motivation och är således helt körd i sammanhanget.

Åter till tingsplatserna: In på notarietjänstgöringen kommer nu alltså en massa människor som inte är intresserade av domstolsjuridik utan av affärsrätt men som inte får sina drömjobb om de inte suttit ting. Domstolsverket har ett herrans problem att rekrytera folk till domarbanan eftersom näringslivet suger upp notarierna och utanför tingsrätterna står folk som jag som inget hellre ville men inte får och med andra ord i princip har läst 4½ år till ingen jävla nytta alls. Låter jag bitter? Ja jag är bitter. På mig själv för att jag levde under studietiden och inte idiotpluggade till toppbetyg, på systemet som sådant, på de fiiina Stockholmsbyråerna som inte vill utbvilda sin blivande personal innan de kör slut på dem med upp till 80 timmars arbetsveckor, på alla männsikor (läs framför allt ett gammalt ex och min mor) som övertalade mig att läsa juridik som är sååå bra för då får man minsann jobb, på alla betygshetsande medstudenter som gömde eller förstörde relevanta propositioner och rättsfall på biblioteket när de hade läst dem för att ingen annan skulle kunna göra det - det gav dem ju ett försprång i betygskonkurrensen o s v.

Men det är ju kul med taxi också.

Besökaren

2005-10-06T17:16:00.000+02:00

Jag är Besökaren.

Fast just nu är Du Besökaren, eller hur? Ser Du, vi har inte hunnit bekanta oss med varandra än och redan börjar förvirringen bre ut sig. Men det klarnar förhoppningsvis allt eftersom. Men inte alltför mycket, för ur förvirringen, ur gränslandet stiger detdär som man så gärna vill åt. Det nya perspektivet kanske.

Men låt Dig inte skrämmas av dessa inledande flummerier. Det blir nog mer jordnära postningar såsmånigom. Men bloggen föds ur en förvirring - så kanske kan det bli bra.